Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den ende skepparen som stjäl andras matroser.»
Plan slog sig ned och frågade med dämpad röst:
»Vad har Tai-Hotauri för sig? Han har något i
kikaren, men vad är det?»
Då båten kom långsides med Malahini, hälsade
Hermanns oroliga ansikte dem över relingen.
»Barometern har fallit så långt det går»,
tillkännagav han. »Vi få storm. Jag har låtit överhala
styrbords ankare.»
»Se om det stora också», befallde kapten
War-field, i det han övertog befälet. »Och hitåt, några . . .
hissa in den där båten. Fira ner den till däck och
gör fast den i botten.»
Det blev ett beskäftigt arbetande ombord på alla
skonarna. Det var ett väldigt rassel av kättingar
som firades ut, och man såg det ena fartyget efter
det andra svänga, fira ut kätting och låta det andra
ankaret gå. De som i likhet med Malahini hade tre
ankaren beredde sig att fälla det så snart vinden
visat från vilket håll den ämnade blåsa.
De stora bränningarnas dån växte alltjämt, ehuru
lagunen låg blank som en spegel. Där Parlays stora
hus reste sig över sanden syntes intet livstecken.
Båtskjul och copramagasin och husen där
musslorna förvarades — allt var öde.
»Jag skulle helst vilja lätta ankar och ge mig ut»,
sade Grief. »Det skulle jag avgjort göra om vi hade
2 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solensson/0241.html