Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade på Roberta. Hon höll på att driva ner på dem.
Warfield satte sin mun till Griefs öra och ropade:
»Vi driva också!»
Grief sprang till ratten och lade den hårdt över
så att Malahini svängde åt babord. Det tredje
ankaret tog fast, och Roberta drev förbi med aktern
före, på ett dussin yards avstånd. De viftade till
Peter Gee och kapten Robinson vilka jämte några
matroser sysslade i fören.
»Hon rycker upp sina schackelbultar!» ropade
Grief. »Hon försöker komma ut genom rännan. Det
måste hon I Ankarna släpa med!»
»Vi hålla rätt kurs nu!» lydde svaret. »Men där
driver Cactus ner på Misi. Det blir just trevligt
för dem!»
Misi hade hållit kursen, men det ökade luftdraget
Cactus åstadkom blev för mycket, och de
hoptrasslade skonarna drevo i väg över den sjudande vita
ytan. Man såg hur besättningarna höggo med yxor
och arbetade för att skilja dem åt. Med klara
ankaren och med en klut pressenning tillsatt i fören styrde
Roberta kurs mot inloppet i det nordvästra hörnet
av lagunen. De sågo henne nå sitt syfte och driva
ut till havs. Men Misi och Cactus kunde ej bli klara
från varandra utan drevo i land på atollen en halv
mil från utloppet.
Vinden endast växte och fortfor att tillta i styrka.
Man måste uppbjuda alla sina krafter för att kunna
möta den, och då man arbetat sig fram mot den
på däck i flera minuter var man alldeles utmattad.
Herrmann knogade alltjämt med sina kanaker,
241
En solens son. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>