Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
surrade och gjorde fast och beslog seglen med allt
flera sejsingar. Blåsten slet deras tunna tröjor från
ryggen. De rörde sig långsamt, som om deras
kroppar vägt flera ton och släppte aldrig ett tag med
den ena handen förr än de fått ett säkert tag med
den andra. Lösa ändar stodo ut vågrätt i luften,
och då det kom en orkanstöt sletos de av och blåste
bort.
Mulhall gav den ene efter den andre en knuff och
pekade på stranden. Halmhyddorna hade
försvunnit, och Parlays hus vacklade som en berusad.
Emedan vinden blåste i atollens längdriktning, hade
huset skyddats av kokospalmernas rader. Men de
väldiga sjöar som vältrade sig in utifrån havet höllo
på att underminera det och slå det i spillror. Det
hasade sig sedan utför sandsluttningen, och dess
undergång var överhängande. Här och där hade
människor bundit sig fast vid kokospalmerna.
Träden gungade ej av och an och de rycktes ej upp
med roten. Starkt krökta av vinden bibehöllo de
denna ställning och skälvde våldsamt. Under dem
trängde vågornas vita skum upp genom sanden.
Nu kom en väldig sjö och gick fram i lagunens
längdriktning. Den hade godt utrymme att driva
sitt spel på den tio miles långa sträckan från
atollens lovartända, och alla skonarna togo sats och
döko in i den. Malahinis bog och back hade börjat
en dust med de större vågorna, och ibland fylldes
hennes däck ända upp till relingen med vatten.
»Nu gäller det för er maskin!» skrek Grief, och
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
