Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
periodiska utflykter till maskinrummet och
meddelade att maskinisten låg avsvimmad.
»Vi kunna väl inte stoppa maskinen!» sade han
slutligen hjälplöst.
»Det reder sig nog», sade Grief. »För upp honom
på däck. Jag skall avlösa honom.»
Som maskinrumsluckan var skalkad, måste man gå
genom en smal gång från kajutan. Hettan och
gasångorna voro kvävande. Grief höll en rask och
sakkunnig inspektion av maskinen och det lilla
maskinrummets alla attiraljer och blåste sedan ut oljelampan.
Sedan arbetade han i mörkret, endast vid glöden
av de otaliga cigarrer han gick in i kajutan för att
tända. Hur lugn han än var, började han snart visa
symtom av den spännande oron att vara instängd
tillsammans med ett mekaniskt vidunder som
arbetade, flämtade och dreglade i det dånande mörkret.
Naken till midjan, nedsmord med talg och olja,
mör-bultad och rispad efter att ha blivit slungad av och
an av det gungande och dansande fartyget, yr i
huvudet av den blandning av gaser och luft han
nödgades andas in, arbetade han timme efter timme,
ömsom välsignande, matande, smickrande och
svärande över maskinen och alla dess delar. Den
började brinna dåligt. Det blev svårare att mata den.
Och det värsta av allt var att cylindrarna började
gå varma. Under en rådplägning i kajutan tiggde
och bad maskinisten honom att stoppa maskinen
i en halvtimme för att svala av den och få
vattencirkulationen i ordning. Kapten Warfield var emot
allt stoppande av maskinen. Maskinisten svor på
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>