Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den skulle fördärva sig och stoppa i alla fall
och det på allvar. Med flammande ögon, talgig
och illa åtgången röt och svor Grief över dem bägge
och skrek kommandoord. Mulhall, superkargen och
Hermann sattes till att arbeta i kajutan med att
genom filtrering ge benzinen dubbel och tredubbel
styrka. Ett hål höggs genom maskinrumsgolvet,
och en kanak hällde slagvatten över cylindrarna,
medan Grief fortfor att dränka maskinens rörliga
delar i olja.
»Jag visste inte att ni var expert på benzin»,
sade kapten Warfield beundrande, då Grief kom
in i kajutan för att andas en munfull mindre oren
luft.
»Jag badar i benzin», väste han mellan tänderna,
»jag äter benzin.»
Vad han för övrigt använde den till fick man
aldrig veta, ty i detta ögonblick slungades alla i
kajutan ävensom den filtrerade benzinen föröver
mot skottet, då Malahini helt tvärt dök ner djupt.
Ur stånd att få fotfäste rullade de i flera minuter
fram och tillbaka och dunsade än mot den ena
väggen än mot den andra. Överspolad av’ tre väldiga
sjöar knakade, gnisslade och skalv skonaren och
krängde förfärligt tack vare vattenmassan på däck.
Grief kröp ut till maskinen, medan kapten Warfield
passade på första tillfälle att komma uppför
kajut-trappan och ut på däck.
Det dröjde en halvtimme innan han kom tillbaka.
»Livbåten är borta!» rapporterade han.
»Kabyssen är borta. Allting är borta utom däcket och
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
