- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
16

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inmutningen så att den lovade ett par hundra tusen
till nästa vinter. Sedan, då det blev sommar och
marken blöt, gav han sig uppför Yukon till Dawson för att
se hur det gick för Carmack. Och där träffade han
Solguld. Jag kommer ihåg den kvällen. Den kan
jag aldrig glömma. Det gick så plötsligt, och man
riktigt ryser då man tänker på att en stark karl kan
förlora hela sin styrka bara genom en blick av en svag,
blond kvinnlig varelse som Solguld. Det var i hennes
fars, gamle Victor Chauvets, hydda. En bekant hade
tagit Dave med sig dit för att resonera om stadstomten
vid Mammon Creek. Men det blev inte mycket
resonemanger av, och det han sa’ var mest nonsens. Åsynen
av Solguld hade gjort Dave alldeles virrig. Victor
Chauvet påstod, sedan Dave gått, att han hade varit
drucken. Och det var han också. Han var drucken,
men av Solguld.

Den blev avgörande, den första skymten han såg
av henne. Han for ej tillbaka på Yukon efter en vecka,
som han hade ämnat. Han stannade kvar en månad,
två månader, hela sommaren. Och vi som hade
lidit, vi förstoao honom och undrade hur det skulle gå.
Vi voro alldeles säkra på att Solguld nu hade träffat
på den rätte. Och varför inte? Det var något
romantiskt över Dave Walsh. Han var Mammons
kung, han hade upptäckt Mammon Creek, han var en
gammal »surdeg», en av de äldsta pioniärerna i landet

— folk vände sig om och såg efter honom då han gick
förbi och sade till varandra halvhögt och i en ton av
respekt: ’Där går Dave Walsh.’ Ja, varför inte?

Han var sex fot och fyra tum, han hade själv blondt
hår som lockade sig bak i nacken, och han var en

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free