- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
17

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bjässe ... en guldlockig jätte som nyss hade fyllt
trettioett.

Och Solguld älskade honom, och sedan hon dansat
med honom en hel flirtsommar, tillkännagavs deras
förlovning. Hösten var för handen, Dave måste fara
tillbaka till sitt vinterarbete i Mammon Creek, och
Solguld ville inte gifta sig genast. Dave lät Svarta
Burns sköta Mammon Creek-gruvorna, och själv
stannade han i Dawson. Det tjänade inte mycket till.
Hon ville vara fri ännu en tid, det fordrade hon absolut,
och hon ville inte gifta sig förrän nästa år. På den
första isen gav Dave Walsh sig alltså ut på Yukon med
sina hundar, sedan de hade kommit överens att
bröllopet skulle stå då han kom med första ångbåten
nästa år.

Dave var ärlig som polstjärnan, och hon var falsk
som en magnetnål på ett fartyg lastat med magnetisk
järnmalm. Dave var lika fast och stadig som hon var
fladdrande och flyktig, och Dave, som aldrig tvivlade
på någon, kände sig inte säker på henne. Hans
kärlek gjorde honom kanske svartsjuk, eller också var
det hennes karaktär som gav honom en hemlig varning,
nog av, Dave var bekymrad för hennes obeständighet.
Han var rädd för att lita på henne ända till nästa år,
men det måste han i alla fall göra, och han var nästan
utom sig. Somligt har jag sedan hört av Victor
Chauvet, och av vad jag har stavat och lagt ihop har jag
förstått att det blev något slags uppträde innan Dave
gav sig i väg norrut med sina hundar. Han trädde fram
till den gamle fransmannen, hand i hand med Solguld,
och förklarade att de voro ett, han och hon. Han
var mycket dramatisk, med eld i ögonen, sade Victor.

Sol guld. 2.

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free