Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyfta undan Dave Walshs lik innan vi kunde få tag i
henne. Hon var avdånad, men det hade nog varit
bäst om hon aldrig hade vaknat ur den svimningen,
för då hon gjorde det började hon tjuta som galningar
bruka. Så höll hon på i timtal, tills hon tröttnade.
Ja, hon blev ju bättre. Ni träffade henne i går
kväll och såg hur mycket bättre hon var. Hon är
förstås inte våldsam, men hon lever i mörker. Hon
tror att hon väntar på Dave Walsh, och därför bor hon
i hyddan, som han byggde åt henne. Hon är inte
längre flyktig. Det är uio år hon har varit trogen mot
Dave Walsh, och det ser ut som om hon skulle bli
honom trogen till sin död.» |;
Lon McFane vek upp filten för att krypa ner under
den.
»Vi föra proviant till henne varje år», fortfor han,
»och hålla i allmänhet ögonen på henne. I går kväll
var det första gången hon kände igen mig.»
»Vilka äro vi?» frågade jag.
»Å », svarade han, »greven och gamle Victor Chauvet
och jag. Vet ni, greven är det verkligen synd om.
Dave Walsh visste aldrig att hon svek honom. Och
hon lider inte. Hennes mörker är barmhärtigt.»
Jag låg tyst under filtarna i en minut.
»Finns greven ännu här på trakten?» frågade jag.
Men jag hörde tunga, jämna andetag och förstod att
Lon McFane hade somnat.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>