Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att få honom vaken. Sedan gåvo de sig av.
Ben-nettsjön, som var trettio mil lång, låg som en spegel,
men då de hunnit halvvägs, kom en storm från söder
och gjorde vattnet vitt. Timme efter timme
upprepade de Tagishkampen, stego ur, bogserade och sköto
på kanoten med det iskalla vattnet upp till livet och
halsen eller över huvudet; mot slutet var den starke
jätten alldeles förbi. Churchill drev obarmhärtigt på
honom, men då han föll framstupa och var nära att
drunkna i tre fots vatten, släpade den andre honom till
kanoten. Sedan kämpade Churchill ensam och kom
fram till polisstationen i ändan av Bennettsjön tidigt
på eftermiddagen. Han försökte hjälpa Antonsen ur
kanoten, men det lyckades ej. Han lyssnade på den
utarbetade mannens tunga andetag och avundades
honom då han tänkte på vad han själv ännu hade att
genomgå. Antonsen kunde ligga där och sova, men
han måste nu vandra över det väldiga Chilcoot och
ner till havet. De i verkliga kampen låg framför
honom, och han nästan beklagade att han hade så
mycket kroppskrafter, eftersom de tvingade hans kropp att
underkasta sig sådana lidanden.
Churchill drog upp kanoten på stranden, tog Bondells
handkappsäck och gav sig ut på en linkande
vandring till polisstationen.
»Det ligger en kanot där nere avsänd till er från
Dawson», ropade han till officeren som svarade på hans
knackning. »Och i den ligger en man som är nästan
död. Ingenting allvarsamt, bara utpumpad. Tag
hand om honom. Jag måste kila. Adjö. Jag vill
ha tag i Atheniensaren.»
Det var en mils väg mellan Bennett- och Lindermans-
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>