Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN.
Inunder Ombergs ekar, björkar, lindar,
Vi jagat skocktal rådjur, hjortar, hindar.
CECILIA.
Hur kan af grymhet man sitt nöje hämta?
Oek så med lif och dödar hjertlöst skämta?
JOHAN.
Jag vet ej sjelf. Men när som hornen skalla,
Och jägarskri och jagtskall ”framåt” kalla,
En mäktig yrsel mannens hjerta fattar;
Och åt sitt krigarkall han muntert skattar.
Så kom jag ock en vacker hind att fälla,
Som fick min säkra blick och pil umgälla.
Men när en sjelf i hjertat pilen sitter,
Och under kärleks djupa sår det spritter,
Och pilen man i djurets hjerta trycker,
Man ångrar snarligt nöjets grymma nycker.
[Hon smeker hans båda hinder.)
Så smög jag snart ur jagtens vilda hvimmel —
Gud hvilken trakt och hvilken sommarhimmel!
Der mellan ekar, almar, björkar, alar
Jag ensam ströfvade i Ombergs dalar;
Tills af förtjusning fjättrad der vid jorden
Jag ropte: ”o, hur skön och hög är Norden, —
Hur glada mina da’r der hastigt flydda —
O, här en teg, ett hjerta och en hydda!”
Hvi föddes Ni ,.ej i dess stilla sköte,
Och på dess tröskel kom mig huld till möte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
