Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sade: ”höghets lycka är en villa;
All hjertats lycka vill ha tyst och stilla.”
CECILIA {rörd.)
En yilla är all kärleks sköna lycka,
Med hvilken hoppet går att hjertat smycka;
Ur hvilken det så fort, så snart skall vakna,
Att evigt mista, sucka, klaga, sakna.
JOHAN.
Men ni ej heller sagt mig hur förlidit
Den dag, som oss har åtskiljt
CECILIA.
O, han skridit,
Han krupit Ja, j karlar veten föga
Hur tunga, huru sömniga och tröga
I hemmets tystnad väntans timmar skrida
För dem, som älska, sakna, sucka, bida;
Hur på ens bok, ens båge, nipper, spegel —
Allt, tryckes saknans, ledsnans mörka pregel;
Hur man än läser, sjunger, gäspar, sömmar,
Dock dagen kör med lika slaka tömmar. —
Så var mig, tills ett pergament här fäste
Uppmärksamheten. Hur jag läste — läste,
Jag fann ett echo af mitt eget hjerta,
Den samma kärlek, mistning, nöd och smärta.
(Sätter Mg vid bordet, fattar pergamentet och vinkar Johan.)
Kom, hör hur här uti S:t Britas kloster
En nunna, instängd med sitt paternoster,
Med sin förtviflan, kärlek och dess tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
