Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin känslas och sin ungdoms varma vårar
Ifrån den verld, den vän hon hjertat gifvit,
För hundra år se’n har till honom skrifvit.
Säg, vill en stund ni några stycken höra?
JOHAN (inta’r åter pollen vid henneå fötter.)
När ni vill läsa, är jag endast öra.
(Slår sin arm om hennes lif.)
CECILIA (lösande sig ur den.)
Hu, huru kall och däfven tröjan kännes.
JOHAN (hastande den af sig på golfvet.)
Af daggen ifrån träden. O, Cecilia nännes
Ni från min himmel mig ännu förskjuta?
CECILIA.
Kom då att här en stund ert hufvud luta.
JOHAN (slcr sin arm om och lutar sig
intill henne; hon breder sin arm
öfver honom.).
Mig närmare låt intill ert hjerta närma,
Att i dess närhet finna sol och värma.
Låt mig här gömmas under hvita vingen,
Att ingen ser mig mer i verlden — ingen.
CECILIA (låser.)
”Jag fick ej så ofta tala med dig, eller skrifva
”till dig, aldrakäraste glädje! Likväl har du mig
till-”sagt, att jag aldrig skulle tvifla om din trohet; och
”hafver jag af dig sådant alla dagar funnit, och är
”beredd så länge jag lefver att hålla mig till den tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
