Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURENTIUS.
Rätt så; der ha vi åter fadershjertat —
Det samma alltid, lyckligt eller smärtadt.
Låt det få tala! Kasta sen dertill
Bort purpurtrasan, som vår stolthet vill
Så gerna inför verldens ögon bära,
Och heter högfärd, men ges namn af ära.
Men mer än ära själars räddning är;
Och kärlek allt, ja äfven smälek bär.
Förlåtelse, är engelns namn, som helar
Den själ, som blöder och den själ, som felar.
Och ödmjukhet, hon ta’r ur eget bröst
Så syndarens som syndens himlatröst
Ur regnets flöden spira nya vårar
[Går till fönstret som slås opp och jctekar på regnbågen.)
Och himlen ler igen ur stilla tårar.
KUNGEN (går tiU fönstret, der han långe
lutad och tyst står i betraktelse.)
Jag ser — jag ser: ”Med tidens pröfning nöjd,
Och djupt tiU jorden inför himlen böjd!” —
Så vill Han ha det, Han deroppe.
LAURENTIUS.
Amen!
KUNGEN.
Ja, jag mig böjer, Herre, jag mig böjer
Inunder korset, som du lägger på.
Och för din tuktan ödmjukt böjd jag röjer
Den lärdom, Du vill låta mig förstå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
