Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att liksom solen ej i zenith dröjer,
Men hastar sig att ner i vestern gå —
Som himlabågen grann och stolt sig höjer,
Men måste buga sig till jord ändå,
Så måste Furstar låta sig ödmjuka;
Och sig till sin och andras varning bruka.
Min lefnadssol mot horizonten stupa
Med icke återhållen fart jag ser,
Och omge sig med qvällmoln tunga, djupa
Förr’n hon i nattens tystnad sjunker ner.
Dock jag otacksamt ej, ej tröstlöst klagar,
Och att hon stanna skall ej barnsligt ber.
Hon hafver ock sett sina uppgångsdagar;
Och om till slut mig lyckan öfverger,
Jag som en christen taga vill mitt öde. —
Mig går som före mig de store döde.
TEEDJE SCENEN.
EN PAGE.
Ett Friesländskt Sändebud!
KUNGEN [till Pagen.)
Välan! [tiU Laurentius) Med deras böners klagoljud
De komma, att mig då igen hemsöka,
Mitt hjertas nöd med andras jemmer öka.
SÄNDEBUDET.
O, stränge Konung, kan er vredes glöd
Blott mera stegras utaf andras nöd?
En Moders tårar — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
