Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE SCENEN.
(Kungens enslcUta rum.)
BROTTNINGEN (vändande anletet tillbaka
dörren.)
Jag tackar er! Jag här Hans Majestät förbidar.
Vill ensam vara med min stumma smärta.
(Sätter sig i en larmstol.)
Och ensamt blir du snart, mitt arma hjerta!
En Drottning, stigen ner ifrån sin thron,
Och enka i sitt hjerta som sitt rike, —
En varelse så ensam, utan like —
O Gud! hur öfvergifven är ej hon!
De ögon, som mot dagens sol så gerna
Sig vända, vända också sig ifrå*
Den vester, der som hennes sjunkna stjema
Förbleknat, att ej mera tänkas på.
Mitt öde dock ej ensamt jag begråter,
Ej blott min lyckas korrta flydda dröm,
Och att min lefnäds lätta farkost åter
Skall ryckas ut från land i tidens ström;
Dig, dig jag gråter, re’n som bland de döde,
O Konung, dyrast mig bland dödlige —
Ditt huses, rikes grymma sorgeöde,
Som aningar re’n för min fruktan te.
Mitt lif, det unga — o hur gaf jag gerna
Att blöda, himmel, på ditt altare;
Blott att den Wasahusets nya stjema,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
