Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som fastän korrt, mig vänligt velat le,
I storm och blodmoln ängsligt sig fördjupa,
Och från sin höga azurhimmel stupa
Mitt sorgsna öga aldrig måtte se,
(Uppstigande.)
Ack, slotten som hyddorna falla
För tidens alltjemnande hand.
Vi dödliga bygga oss alla
Vårt hus uppå rinnande sand.
Och vågorna komma och svalla —
Vi tycka oss trygga på land —
Men ner i sitt sköte, det kalla,
De rycka vårt hus ifrån strand. >
FEMTE SCENEN.
(KUNGEN inträder, företrädd af PRINSARNE ERIK, JOHAN och CARL,
samt följd af ERKEBISKOPEN.)
DROTTNINGEN {hastande till hems möte.)
Kom, Herre, låt mig bjuda Er mitt stöd.
KUNGEN (stödd på hen&e.)
Godt är en makas stöd i lust och nöd!
[Sjunker i karmstolen.)
Jag känner mina torra läppar brinna;
Och för mitt öga dagens ljus försvinna,
(Drottningen tar ur sin barm en essancefiaska, slår deraf och flägtar på.
hans tillningar.)
I vintrens nära frusna andedrägt
Du än en gång göt vårens blomsterflägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
