Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad var jag, att min svaga arm ej sviken
Blef, när som han till striden svärdet drog,
En Saul öfver Nordens trenne riken
Blott med en hand full folk jag slog?
Men nu de skymmas mina trötta sinnen.
Från eder, jordens alla flydda minnen,
Jag vänder mig till det som framom är,
Till kronan, som i hoppet Gud beskär.
[Lyfter kronan af sitt hufvud.)
Och lyfter af den hår. Si, väga
Hon känns på hjessan tung. Yill såga:
Ett mattadt hufvud och en hjessa grå
En krona älskar ej att sitta på.
(Prinsame lyfta på samma gång af sina. Håller den framför sig.)
Det är min vackra, rika Wasa-kärfve,
Som uti handen på den starke, djerfve
De gyllne axen har tillsammanslutit»
Och sig tillhopa till en krona knutit.
(Räcker kronan åt Erik.)
Gud ger den, minns det, hvem Han ämnar;
Men som ett lån han den blott lemnar.
(Erik, sedan Kungen vändt sig bort, frestar den kungliga kronan på sitt
hufvud)
JOHAN (stöter den af honom.)
Galning!
CARL (har hastat att taga upp och
försöker den på sitt hufvud.)
JOHAN.
Du är för liten, min gosse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
