Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska djursagor.
Lejonet låg i sin håla och var sjukt; då kom björnen och
hälsade på. Lejonet frågade:
»Tycker du inte, att det stinker otäckt i min båla?»
»Jo, sannerligen, det stinker mycket otäckt», sa björnen.
Då blev lejonet rasande och slet björnen i stycken.
“Haren hade sett på; han kom för att göra sin uppvaktning för
lejonet. Då frågade lejonet igen:
»Tycker inte du, att det stinker i min håla?»
»Å ne-ej, det stinker alls inte, tvärtom, det luktar mycket gott»,
sa haren.
»Du ljuger», skrek lejonet, »det luktar alls inte gott, det
stinker!» Så åt lejonet opp haren.
Och så kom vargen, och när lejonet frågade, om han tyckte att
det stank eller luktade gott i hålan, så sa vargen:
»Det varken stinker eller luktar gott.»
»Du ljuger», sa lejonet, »på något vis måste det vara», och så
dödade lejonet vargen.
Så till sist kom räven. Lejonet frågade:
»Stinker det eller luktar det gott i min håla?»
Då sa räven:
»Ärade lejon och konung! Just nu har jag en så svår snuva, att
jag verkligen inte kan avgöra, om det stinker eller luktar gott, och
ljuga vågar jag inte.»
Räven fick gå helskinnad hem.
Svinet gick till Petersburg för att gå i kyrkan, lite efteråt kom
vargen. »Svin, svin, vart skall du hän?
»Till Petersburg, skall gå i kyrkan.»
»Ta mig med!»
»Kom, kusin!»
De vandrade tillsammans och så mötte de räven. »Svin, svin,
vart skall du hän?»
»Till Petersburg, skall gå i kyrkan.»
»Ta mig med!»
»Kom, kusin!»
Så träffade de haren och ekorren; de vandrade också med. Och
så kom de till en djup, bred grav. Svinet hoppade — aj, föll rakt
ner i graven; efter honom dalade vargen, räven, haren och ekorren.
Där satt de nu länge, hungriga var de, för de hade ingenting att äta.
»Låt oss sjunga!» sa räven. »Den som har den pipigaste rösten,
den äter vi opp.»
»Ob, oh, oh», sjöng vargen med sin djupaste bas. »Uh, uh, uh»,
sa svinet. »Eh, eh, eh», sa räven, och »Ih, ib, ih», sa haren och
ekorren. Då åt djuren opp ekorren och haren — allt utom benen.
Nästa dag sa räven: »Den, som har den grovaste rösten äter vi
opp». Det var vargen, och så åt de opp honom. Räven åt av
köttet och gömde inälvorna under sig, där han låg. Tre dagar satt
de där och åt, men så var det slut. Då åt räven inälvorna, som
han gömt. Svinet frågade: »Vad äter du där? Ge mig också lite
av det?
»Ack, svin», sa räven, »jag äter opp mina egna inälvor. Gör
du på samma sätt, slit opp buken oeh ät opp inälvorna!»
Svinet gjorde det, och så åt räven opp honom. Räven blev
alldeles ensam i graven om han klev upp. ur den, eller han sitter
där ännu, det vet jag inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
