Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu ha vi fått löv att gå på biografen, ett sådant där
ställe där dom har levande bilder, riktigt levande,
på stora skynken. I somras va’ vi på
avslutningsfest i Folkets park, dit vi tågade allesammans med
en stor röd fana i spetsen, alldeles som vid en
de-mon-stra-ti-o on (svårt ord att stava). A så fick vi
dansa på den nya dansbanan och plundra en hel
väldig karamellburk. De va’ livatt må du tro! Men
de ska ja tala om en annan gång, för pappa säjer,
att alla tidningar ha stora papperskorgar, som sluka
nästan allting, om de ä’ för långt. Och skulle dom
äta opp de här så bleve de’ nog inte roligt för mej
på skolan, om dom andra finge vetat. I jul ställer
nog kommitlén (skojigt namn!) till en ny
julgrans-fest, å , då ska vi pröva golvet på gamla E. & W.,
som nu heter Folkets hus.
Om söndagarna kila vi upp klockan 6 på morron
— de’ gör vi aldrig annars — så roligt tycker vi att
det är i söndagsskolan. Mamma tycker de’ ä’ bra,
för då får hon stöka i fred, säjer hon.
Jag skulle villa att vi finge sjunga
ungdoms-marschen i den vanliga skolan också; det vore
mycket stiligare än vanliga bitar, som man bara blir
trött av. Gustav somnade i går när vi sjungde en
så’n där tråkig bit, å fröken tycker visst inte om
dom heller. Nu är papperet slut, å då slutar jag
me’ med många kära hälsningar till alla små flickor
och gossar i alla söndagsskolor landet runt.
Tecknar eder lille kamrat,
mammas och pappas egen
Arne.
Tidningen SOLSTRÅLEN
utgår från och med 1907
periodisk en gång i
månaden. Första numret
utkommer den 10 januari.
För att kunna bestämma
upplagans storlek torde
rekvisitioner göras snarast,
eller senast den 1 januari.
Tidningen, som blir åttasidig
och rikt illustrerad, kostar
de av sagostundsidéen
intresserade föreningarna 5
öre pr exemplar, fritt
tillsända.
J{edovisning och
rekvisitioner bedes avsändas under
adress:
Oskar Andersson
T^ommendörsgatan 9, Malmö.
Brev från Stockholm.
För att planera för s. k. »Sagostunder för barn»
tillsattes här i Stockholm en kommitté i början av
1905, bestående av medlemmar tillhörande
Sqc.-dem. ungdoms- och kvinnoklubbarna.
Första mötet avhölls långfredagen den 13 april
1905 i Folkets hus’ A-sal, med föredrag av hr Fr.
Ström om sagostundsidén. Även förekom sång,
musik, deklamation och sagouppläsning. Till detta
möte vore föräldrar och barn inbjudna, vilka med
stormande jubel hälsade sagostunderna välkomna.
Vid de därpå följande sagostunderna voro endast
barn närvarande, som till sista plats fyllde A-salen.
Som en avslutning på vårsäsongen avhölls en
som-marfest den 8 juli vid det natursköna Söderbrunn.
Denna fest var besökt av cirka 1,000 personer,
därav 300 barn, som hade avhämtat biljetter och
bjödo barnen på kaffe gratis. På festen förekom
sång, musik, lekar, deklamation och tävlingar
m. m. Att barnen voro förtjusta med sin dag är
visst, ty de frågade om de kunde få vara med
på flera sommarfester. Kommittén kunde dock
ej tillmötesgå deras önskan till följd av
ekonomiska skäl. Vi måste i stället söka samla mera
krafter och skaffa medel för att möta hösten och
då återigen börja vårt kulturarbete. Hösten är nu
kommen och redan första söndagen i oktober kunde
vi börja med dessa sagostunder. Sedan lokalfrågan
blivit löst på ett för oss tillfredsställande sätt,
genom att Stockholms arbetarkommuns styrelse
beslutat att lämna lokal gratis för denna-säsong.
Varför vi nu avhåller möte varje söndag i Folkets hus’
B-sal kl. 10—11 f. m. Anslutningen till dessa
sagostunder är så stor att kommittén har, närdetta läses,
öppnat filial på Söder. Programmet för Stockholm
är musik, unison sång, sagouppläsning, violsolo och
deklamation. En barnkör har bildats, som håller
på att övas för att till jul kunna sjunga.
Som man finner är detta ju början. Men efter
alla tecken kommer dessa sagostunder helt visst att
få en stor utbredning i vårt land och böra vi då
alla hälsa dem välkomna.
Kvinnoklubbarna ha skänkt en handbroderad
fana: »Sagostundsbarnen».
Det är med glädje vi kunna konstatera från
Stockholm, att de olika fackföreningarna ställa sig
sympatiska till denna idé genom de storartade bidrag,
som kommit in. En annan glädje, som inte är
mindre, är den, att se och höra barnen sjunga, såväl
arbetarsånger som en del fosterländska, t. ex. »Du
gamla du friska» och »Ungdomsmarschen» m. m. Ja,
det är så vackert att höra dessa späda
barnastäm-mor och se deras blixtrande, kristallklara ögon, att
man måste tro det är barnens århundrade vi leva
uti. Vi må även göra allt för att få ett »glatt,
sjungande folk».
Som avslutning sänder Stockholms
sagostunds-barn en julhälsning till alla sina kamrater, vänner
och gynnare.
Sven O.
Sagolitteratur.
För översiktlighetens skull indelar jag sagorna i|
moderna och folksagor. Bådadera lida naturligtvis’
av brister och det är så gott som alltid att förut-,
sätta, att i en samling endast ett mindretal är fullt;
tjänliga för en uppläsning. Det kan finnas sagor,
som äro utomordentliga i alla andra avseenden, men
inte passa för ett muntligt berättande. Exempel
ha vi i den allra främsta samlingen.
Andersens sagor. De fordra en skicklig uppläsare
för att rätt kunna uppskattas. Några av de första
lämpa sig dock ganska väl, exempelvis Elddonet,
Storklas och Lillklas, Näktergalen.
Bland övriga moderna sagor äro väl de bäst, som
författats av Helena Nyblom och Anna
Wahlenberg.
** Helena Nyblom: »Det var en gång I, II».
I allmänhet friska, präktiga sagor. Exempelvis
Gossen, som inte kunde ljuga, Alla mina lam och
alla mina björnungar, Svenske-Per, Fide-lunkan,
Guldmannen, Gossen, som ville se troll,
3 kr. Helena Nyblom: »En sagokrans». Fina
sagor, men med en helt annan karaktär än de
föregående. Lägger mindre eller nästan inte alls vikt
vid det komiska och därför mindre lämpliga för
uppläsning. Också ganska långa. Utomordentliga
äro likväl exempelvis Prinsessan, som gjorde sina
skor och Prinsen, som fick tystnaden att tala.
Fordra helst en kvinnlig berätterska.
* 3 kr. Anna Wahlenberg: »Långa, långa
raden». De flesta äro roliga och även lämpliga för
uppläsning. Innehåller bland annat Juveldkern, som
är en pärla i vår sagolitteratur.
3 kr. Anna Wahlenberg: »Bengts sagor». Rätt
roliga, men passa mindre för uppläsning.
Vid sidan om dessa finns det ju en mängd mer
eller mindre betydande modern sagolitteratur i
original eller översättning. Jag nämner:
2: 50. P. A. Lindholm. Samlade sagor och
berättelser för barn. I allmänhet dock inte att
rekommendera.
3 kr. Amalia Fahlstedt: »En Sagas
skymningsprat». Går an.
2: 50. Hedda Anderson: »Sagokvällar hos moster
Lotta». I dialogform, mindre lämpliga för
uppläsning.
Några sagor, som jag inte själv känner till, men
som rekommenderats av Ellen Key, upptar jag
också. (Dock vill jag inte förtiga att Ellen Key
är ganska summarisk i sin rekommendation, så att
detta inte säger så mycket.)
Charles Perrault: »Sagor» (2: 50). Laboulaye:
»Sagor». d’Bechstein: »Sagor» (2 kr.). Djurklou:
»Sagor och äventyr». Villamaria: »Elvalek», 2 dir.
Gunhilda Kolthoff: »Sagor». Gå väl också an.
Slutligen finns på det lilla biblioteket »Saga» en
del goda, moderna sagor, men dessa känna barnen
mestadels själv till. Eljest är att rekommendera
några bitar ur samlingarna »Franska sagor» och
»Sagor och berättelser av Svenska författare» (å 1
kr. bandet).
De sagor, som bäst äro ägnade att roa barnen äro
emellertid utan all fråga de egentliga
folksagorna. Av rena svenska folksagor ha vi tyvärr ännu
inte samlat i något så när passande dräkt. Vi ha
då i alla fall en samling:
Hyltén-CavaUius och C. Stephuss: »Svenska
folksagor» med användbara sagor.
Vidare finnes på det nyssnämnda barnbiblioteket
»Saga» två samlingar folksagor, berättade av Fridtjuv
Berg.
De allra bästa folksagorna ha vi emellertid från
våra grannland. Norge har då:
** Asbjörnsen och Moe: »Norske folkeäventyr».
Är helt säkert även tillgänglig i svensk
översättning. Innehåller ypperliga sagor.
** Asbjörnsen: »Norske folkeäventyr, ny
samling». Detta arbete, som utgavs av Asbjörnsen efter
kamraten Moes död, innehåller likaledes några åv
de kostligaste sagor som överhuvud finnas.
Bland de danske är framförallt att nämna:
* Svend Grundtvig: »Danske folkeventyr». Många
roliga bitar. Är väl knappast översatt, men
danskan är inte svår.
Och så finns ju det digra och välbekanta tyska
sago verket:
Grimms sagor.
Från andra länders folksagolitteratur finns ju en
del samlingsverk också. Främst tänker jag på:
** »Ur folksagans rosengårdar.» Samlade av
R. Bergström. I—III, I och II inbundna i ett band,
III för sig själv. Präktiga och roliga sagor de flesta.
G. af Geijerstam: »De gamla, goda sagorna». 2
delar. Rätt goda, ofta likväl något väl långa.
Och nu tror jag, att jag gått igenom den
viktigaste delen av vår sagolitteratur. Jag har redan
framhållit, att i denna störtflod av sagor endast ett
mindretal lämpa sig för barn och uppläsning. Men
genom ett förståndigt och försiktigt utväljande och
utgallrande kan även en hel del eljest olämpliga
berättelser bli användbara. Då kan man till och
med använda någon av Topelius: »Berättelser för
barn», exempelvis berättelsen ur Sampo Lappelill.
(I tredje boken, tror jag. Berättelserna äro samlade
i 8 böcker.)
De sagosamlingar, som jag anser lämpligast och
mest att rekommendera, har jag satt två stjärnor,
resp. en stjärna för.
Rapliael Hertzberg: »Finska folksagor» kan inte
kallas dåliga, men lida av samma fel som
Geijer-stäms samling: äro ofta för långa och för
intrasslade för barnahjärnor.
£
Malmö, Tryckeri-A.-B. Framtiden, 190G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
