Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sor, tills hela graven var fylld och blev kupig
som en kyrkgårdskulle skall vära.
Nu gräto barnen. Ty de tänkte på att
intet foder skulle bli för Gullrosa till vintern
utan att hon skulle få säljas till hösten på
Marsjö marknad. Men far själv log så
innerligt gott, som han annars aldrig gjorde utom
då han stod och såg hur Gullrosa åt klöver
om vintrarna.
(*Folket i Simldngsdalen.»)
Från "Sagostunden” i Malmö.
tå initiativ av Socialdemokratiska
ungdomsförbundets centralstyrelse, enkannerligen skalden K.
G. Ossian-Nilsson, anordnades den första sagostunden
den 1 januari 1904 i Folkets hus’ festsal.
Barnskaran var ofantlig — 800 gossar och flickor, Hit
tills ha 61 sagostunder anordnats. De inställas un
der sommarmånaderna, då de ersättas av utflykter
till lekplatser och till Folkets park. Utfärder ha
därjämte efter varandra, under de trenne år
sagostunderna pågått, företagits till Näsbyholm, Björnstorp
och Ystad.
Å sagostunderna roas barnen med deklamation,
sång, musik och sagoberättelser. Numera ha barnen
delats på två avdelningar: 6—10-åringar i grupperna
för yngre barn och 10—14-åringar i grupperna för
äldre barn. De senare ha även fått vänja sig att
höra små starkt populariserade föreläsningar i olika
ämnen, till vilka alltid använts skioptikonbilder.
Alla ha ställt sig ytterst välvilliga till vårt arbete
bland barnen, inseende det behjärtansvärda i syftet.
Lärare och lärarinnor vid stadens folkskolor ha
deltagit i arbetet. Tidningen Arbetet, fackföreningar,
Socialdemokratiska föreningen och ungdomsklubben,
Folkets hus och Folkets park och nu senast
Arbetarekommunen ha lämnat större och mindre bidrag i
kontanter eller fria lokaler.
Sagostunderna ledas nu av en kommitté, vars
medlemmar utses av Socialdemokratiska ungdomsklubben
och föreningen.
Barnen ha indelats i grupper på 30 i varje, under
en ledare. Det är härligt att se dem, alla de små
kära, intresserade barnen.
(För de stora.)
Studentföreningen D. Y. G:s
konfes-sionslösa söndagsskola i Lund.
et var under vårterminen 1904, som tanken på
upprättandet av en konfessionslös söndagsskola först
fördes fram inom studentföreningen D. Y. G. Redan
förut hade denna förening — vars program ju i
första hand avser en allmän sammanslutning av
studenter med radikal åskådning för att genom
lämpliga medel alstra rikare intellektuella och sociala
intressen, men i andra hand avser att i mån av
möjlighet därför verka i folkupplysningens tjänst — redan
förut hade denna förening vuxit sig så stark, att den
ansett sig kunna söka realisera denna andra pro
grampunkt, folkupplysningsarbete. Sålunda hade
under vårterminen 1903 startats de s. k. arbetarkurserna,
med uppgift att bjuda arbetare mera sammanhängande
framställningar av olika allmänbildande discipliner,
och denna föreläsningsverksamhet hade senare allt
mera vidgats.
Det blev emellertid snart klart för ledande
personer inom föreningen, att konsekvensen av vår tids
målmedvetenhet uti den stora sociala rörelsen för
klasskillnadens hävande och även uti denna rörelses
kanske viktigaste förutsättning,
folkupplysningsarbetet, måste bliva ett målmedvetet inriktande av
upp-lysningssträvandena även på de yngsta inom den
stora skara, för vars framåtskridande man arbetade,
måste föra till ett särskilt omhändertagande av
arbetarbarnen för att av dessa skapa för det kommande
frigörelsearbetet en stam, mera mottaglig för de nya
tankar, vilka i sinom tid komme att meddelas dem.
Tydligt är dock, att en dylik uppgift är av
synnerligen delikat natur. Ty del är ju självklart, att detta
upplysningsarbete måste bliva av helt annan art än
det, som riktas på vuxna män och kvinnor. Här
gäller det ett försiktigt rödjningsarbete, ett varsamt
bearbetande av ett okänt material, ett
omhändertagande med rikt och friskt liv som mål av de
ömtåligaste plantor.
När härtill kommer kännedomen om det
fruktansvärda beskärmelseskri, som av bevararna av
traditionell dygd ständigt höjts mot dem, vilka man, trots
den djupaste ärlighet, stämplat såsom »ungdomens
förförare», och den blinda sympati från mera
indifferent håll, som dessa skri’oftast medfört, då förstår
man de betänkligheter, som redan från början restes
mot startandet från studenthåll av ett dylikt företag.
Likväl grep sig D. Y. G. med friskt mod an
uppgiften. Efter mönstret av redan befintliga dylika
skolor (»Studentersamfundets» i Köpenhamn och de
i Malmö av K. G. Ossian-Nilsson m. fl. upprättade
sagostunderna) upprättades en »konfessionslös
söndagsskola», som hade sitt första möte i april månad
1904.
Dessa söndagsskolor eller sagostunder, vilket man
nu må kalla dem, hava till uppgift att utgöra en
motvikt mot vissa söndagsskolor av strängt pietistisk
läggning, vilka länge ensamma presterat den andliga
näring, som utom skolans trånga gränser komma
barnen och speciellt arbetarbarnen till godo.
Och det torde icke vara för djärvt alt stämpla
undervisningen i de allra flesta av dessa söndagsskolor
såsom rent livsfientlig, såsom befordrare av
trångsynthet, fientlighet mot framåtskridande, livsglädje
och livsskönhet.
Det gällde alltså att mot denna verksamhet ställa
en ny med mål att öppna för unga sinnen och i
någon mån söka göra dem delaktiga utav de
skönhetsvärden, som bestå »redan här på jorden», att låta
dessa barn kasta en blick in i en ren och vacker
fantasis sagoland, samt att först och sist hålla
framför dem den objektiva sanningens okränkbara majestät.
Men av det ovan sagda följer att en dylik skola
lika litet får bliva en anstalt för det ena partiets
dogmer som för det andras. Hat och förbittring kunna
tids nog förgifta ett sinne, och man bör här utgå
från att, om en dylik sagostundstanke realiseras på
rätt och finkänsligt sätt, de därifrån givna impulserna
troligen skulle kunna bidraga att skänka åt den
sociala kampen värdigare former, mindre bitterhet,
mera klarhet och lugn. Högre kunna vi i varje fall
icke sätta sagostundernas mål.
D. Y. G:s söndagsskola genomgick, trots motstånd
från kyrkligt och borgerligt håll, sin första tillvaro,
de första kritiska terminerna, detta huvudsakligen
tack vare en djupt och allvarligt intresserad,
förstående och finkänslig ledning.
Ännu står säkerligen för många av Lunds
arbetarbarn Hildur Sandbergs namn som ett det vackraste
minne och då hennes söndagsskola nu för första
gången står som medhjälpare vid ett företag, som,
efter vad vi våga hoppas, skall bidraga till
söndags-skoletankens stärkande och utbredande, torde ett
tacksamt erkännande av hennes verk för D. Y. G:s
söndagsskola här vara på sin rätta plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
