Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick sp något lustigt. I samma ögonblick som
hatten kom på hans huvud, varsnade han en otalig
mängd rysligt små små människoliknandp varelser
med förfärligt stora magar springa omkring sig, Och
de hade allihopa likadana hattar som han själv
och käppar i händerna. I ett huj såg han dem
sätta pig grensle över käpparna och — psurr —
så hastigt som svalor flögo de bort mot slottet till.
Anders undrade, vad de skulle där, och
skyndade sig att klättra ned från berget. När han
kom hem hade folket som vanligt, närmat
klockan gick, gått och sätt sig vid borden, som stodo
fulla med mat, i den förhoppningen att nu
kanske de skulle få lov att äta sig mätta. Men vad
var det Anders såg runt om uppe bland faten,
på tallrikarna? Jo, inga andra än de små lustiga
varelserna han sett uppe på berget. Och som de
åto! Maten riktigt försvann fördem. Deras
munnar voro ständigt i rörelse och deras stora
magar blevo ständigt ännu större och stinnare. Ja,
nu visste han, hur det kom sig att folket på
slottet inte fick äta sig mätta. Och han gick
bört till husbonden och talte om, hur det var,
och’sa’, att om han inte ville tro honom, kunde
han få låna hatten, så skulle han fa se. Och
husbond’ fick hatten och såg detsamma som Anders.
Han förstod nu, att alla de små trollen
lockades dit av hans egen matklocka -— och han
beslöt att. hädanefter aldrig mer låta den ljuda,
när det var matdags* Och det lät han den inte
heller göra — och slottets folk behövde efter den
dagen aldrig mer gå hungriga från bordet.
Ja, det var den sagani
Fällan.
Jag läste härom dagen den här historien och
kom då att tänka på, att »Solstrålens» små
läsare säkert skullé tycka om den. Och därför
berättar jag den nu.
Det var en gång en mösspappa och mpssmamma,
vilka hade många barn. De hade sitt bo långt,
-aere i marken i ett stort hus. En dag köm mamma
till sina barn gråtande och jämrande sig alldeles
förfärligt. »Pappa är död, pappa är död!» ropade
hön och barnen skockade sig omkring och gräto
även de det ena värre än det andra. »De stygga
människorna ha dödat honom. Han tyckte så
mycket om stekt fläsk och det visste de förfärliga
människorna, ty de lockade honom på allt sätt
och han kunde tyvärr icke motstå frestelsen. Ojj
oj, oj! De listiga odjuren däruppe ha gjort en
maskin, som de fånga oss i, om vi äro dumma
nog att komma för när. Och så ha de till sitt
förfogande en stor, svart katt, vilken om han en
gång får fatt oss, äter upp oss. I han nog
sett honom och bören väl akta er för honom.
Men den där fällan är ändå värre, och för att
I skolen kunna riktigt noga känna igen den, så
skola vi i natt klockan 12,’då människorna sova,
gå upp i källaren och titta på fällan.
, Då 12-slaget förklingat, väckte modern sina
barn och under ett försiktigt tassande ledde hon
dem en lång väg upp i källaren. Det var
alldeles beckmörkt, så att man icke kunde se en hand
framför sig. Uppkomna på ort och ställe märkte de
ett sken. Det var månen, som tittade in genom
en liten glugg. »Tyst, tyst!» varnade mamman
sina ungar, och dessa smögo sig fram om
möjligt ännu försiktigare än förut. »Se här är den
maskin, vari människan fångar oss I Sen nu
riktigt noga på den. Där sitter en fläskbit och en
bit ost, som smaka så gott, Så gott. Det var de,
som lockade pappa i fördärvet. Han kunde icke
motstå den ljuva lukten, så fort den stack
honom i näsan.» Och så gingo de runt om
tingesten och bekikade den noga. »Se här är ett runt,
svart hål! Den, som vill hamna i fällan, han går
in genom det där hålet. Akten er sålunda för att
gå dit in, ty där lurar döden på er!»’
De återvände därpå till sitt varma bo och lågo
snari och snarkade, glömmande hela världen. Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
