6 (Solstrålen. Sagostundsbarnens tidning / 1907)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Solstrålen

icke alla, Kalle hette en av‘mössmammas gossar
och han hade redan förut gjort sig känd som
en olydig och stygg gosse, som icke frågade
efter andras och äldres förmaningar, utan ville göra
på sitt sätt, Han sov icke. När han märkte, att
de andra slumrat till, steg han sakta och
försiktigt upp och smög sig åstad samma väg som de
nyss hade gått och kom snart till källaren med
fällan. »Inte frågar jag efter vad mamma säger;
hon är så rädd av sig. Visserligen råkade pappa
i olycka, men han bar sig naturligtvis dumt åt.
Jag däremot skall nog var försiktig och icke råka
ut för slik olyeka.» Så talade han till sig själv
i sin unga förnumstighet och smög sig så nära
fällan han kunde samt luktade på fläsket, som
i satt där som lockbete. »Ah, så gott det luktarl
Pappa hade alldeles rätt, det luktar verkligen
utomordentligt väl och det smakar säkerligen
lika bra. Om jag skulle försöka att få bara en
liten bit. Jag skall vara så försiktig, att det
omöjligen kan häqda mig något ont. Pappa var
mycket tyngre än jag och därför kunde han icke
komma undap, men jag är ju så lätt och vig,
att jag icke skall bli fast på något.»

På detta sätt gick Kalle, den olydige Kalle,
omkring fällan och intalade sig mod. Slutligen
stack han huvudet in i del runda hålet, som
modern hade visat sina barn, och han kom då ihåg
hennes varningsord. »Strunt i vad gamla gummor
pj;ata, jag går min egen väg.» Han hade
emellertid icke hunnit mer än navsa ett litet grand
i fläskstycket, förrän en stark smäll hördes och
där låg Kalle krossad; blodet stänkte åt alla håll.

På morgonen, när mössmamma vaknade, kallade
hon på sina barn och saknade därvid Kalle. »Det
har bestämt hänt honom någon olycka, ty han
har naiurligtvis inte lytt sin gamla mors råd,
utan velat visa sig som en karl. Jag får gå och
se.» Och mössmamma begav sig åstad att
undersöka hur det förhöll sig. Och mycket riktigt fann
hon i fällan i källaren Kalles blodiga lik. Hon
återvände nu till sina barn, omtalade under tårar
Kalles öde och varnade dem ännu en gång för
människorna och deras arga list och fiendskap
»mot oss, som intet ont gjort».

* ’ *

Kära, lilla läsare!

Av den här historien kan du lära ganska
mycket, om du inte bara läser den som en vanlig
saga, utan tänker efter Vad den i själva verket
betyder. Då skall du förstå, att den där
mössfamiljen lika gott kunde vara en familj av mänskor,
och fällan, som dödade mösspappan och Kalle,
kunde mycket väl tänkas som en bild för alla
de frestelser som finnas i livet och för vilka så
mångä både gamla och Unga mänskor falla offer.

Nu skall du icke taga det; söm menade jag
med detta,’ att du aldrig skulle våga sträva
efter något, som är gott och som du tycker om.
Du skall tvärtom alltid sträva efter att skaffa
dig och dina vännpr vad som är gott och
härligt. Och i synnerhet när du blir stor kommer
du säkert att gå in i en förening, vars
medlemmar just sträva efter det goda och härliga. Men
det skall jag tala med dig om en annan gång
—-kan du inte vänta till dess kan du fråga far
eller mor vad jag menar och de skola säkert tala
om det för dig.

Nu tänkte jag tala om en fälla som förstör
och dödar många mänskor. Du vet säkert att
det finns något som kallas rusdrycker; brännvin,
öl och andra saker, som säljas i: stora butiker.

Dessa rusdrycker bilda egentligen en fälla. Ty
den, som vant sig vid att dricka av dem, tycker
ofta att det är gott och så dricker han ständigt
och jämt. Men nu är det så, att mycket som
smakar gott också är skadligt. Och det är just
fallet med rusdryckerna. De äro t. o. m. giftiga.
När du blir större och kan läsa riktigt
allvarliga saker, så skall du få se böcker, där det står
talat om, att många, många mänskor sitta i
fängelse, därför att de först brukat rusdrycker och
sedan begått’ dåliga handlingar. Och du skall
också läsa om, att många ha tyckt rusdrycker
vara så gott att de druckit sig ihjäl. Ser du, detta
är en fälla, som du bör akta dig för. Ty om du,
när du blir stor, låter locka dig att använda
rusdrycker, så går det kanske för dig så,’ som jag
talat om att det har gått för så många.

Arnold.

Xtttil Utwtsta och

Folksaga berättad av Fredrik Borelius.

I forntiden bodde i Östergötland en mäkta
skicklig trollkarl, som hette Kettil Runske.
Tillnamnet Runske hade han fått, därför att Oden hade
givit honom några runkavlar,’som voro så
inrättade, att den, som hade dem, kunde se tre år
framåt i tiden och tre alnar under jorden samt
höra gräset växa. Den som tog i dem utan att
förut ha läst en viss trollruna fastnade vid dem
och kunde aldrig komma loss.

Men den här historieri handlar oiri Kettil innan
han fått sina runkavlar och bliviten berömd trollkarl.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/solstralen/1907/0014.html

		Solstrålen. Sagostundsbarnens tidning / 1907 / 6 (1906-1909) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|