Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han var liten’gick han en’dag och vallade
byns getter. Hur de gingo där i skogen och
mumsade i sig löv och gräs och det unga på
grantopparna, så kommo de till slut upp’ på ett berg,
Det där berget hette Kämpehög, och där inne
bodde en fruktansvärt stor och lättretad jätte.
Han vart arg, när han hörde getterna bräka på
taket och kom ut med ett dån, som om åskan
dånat i berget. Han talte om för pojken, att om
han understod sig att konämä upp på berget en
enda gång till med sina bräkande skyddslingar,
så skulle han vrida om halsen på både honom
och getterna. 1
Kettil visslade vanvördigt och drev getterna
därifrån. Men nästa dag förde han dit dem igen.
Jätten kom ut grön av ilska och sade, att nu
hade allt pojken sett sin sista stund.
Men Kettil tog det med’ ro, och lät jätten
förstå, att det inte gick an att de slogos nu, då de
inte voro onda på varandra. Först måste de skälla
på varandra en stund för att bli ovänner.
Jätten fann detta vara ett förståndigt tal, ty
jättarna äro ju inte vidare klyftiga. ,På Kettils
inrådan gick han och’ ställde sig på en annan
kulle, medan pojken stod kvar på Kämpehög.
Jätten skulle bannas först.
Det lät som åskan hade gått uppe i bergen.
Tallarna böjde sig som halmstrå i blåsten från
hans lungor, getterna kesade i väg som de häft
bromsar vid svansarna.
När Jätten hade skällt en stund började han
bliva andfådd.
»Är du inte ond än?» skrek han åt Kettil.
’»Neejl» sa pojken, »men ä’ I trött nu far, så
ska’ jag bannas en stund.»
Och så lade han en pil på bågen och sköt
jätten i magen.
»Aj», sade jätten, »va’ va’ de’?»
»De va’ en banna», svarte pojken,
»Men varför har den hullingar!» frågte jätten
igen. .
— För den ska’ bita dess djupare.
■— Men varför har den fjädrar?
— För den ska’ flyga dess säkrare.
Men då vart jätten rädd på allvar. Inte
tordes han slåss med en som var, så styv till att
bannas. ,
»Jag tror inte jag kan bli ond i dag», sade
jätten och gick in i berget och smällde dörren
till.’ Och sen den dagen har ingen sett till
Kämpehögs jätte.
Indiska sagor.
IL : .
Om haren som tog död på lejonet.
I en skog bodde en gång ett lejon, som hette
Basuraka. Det gick vat dag ut på jakt och
dödade en massa djur både hjortar och harar och
bufflar, mén äta orkade det inte mer än ett av
dem, som det slagit ihjäl. Då samlade sig en
gång alla djuren i skogen och beslöto att gå och
tala förstånd med lejonet. »O Herre», sade de,
»varför mördar du ständigt så många utav oss,
då du ändå blir mätt av bara ett? Om du nu
vill lova alt inte vidare gå ut på jakt ibland oss,
så ska vi skicka hit till dig ett djur var dag,
som du kan äta dig mätt: av. På . det viset kan
du ju leva utan allt besvär, och vi bli inte
heller alldeles utrotade.» Lejonet funderade en stund
på förslaget, men så tyckte ban, det var ett rätt
bekvämt sätt att skaffa sig mat, och gick in på
det. Och så gick sen var dag vid middagstiden
ett bland djuren till lejonets håia och lät äta
upp sej av det. Qch det var inte alls så svårt
att få djuren till det, som man skulle kimnat tro.
Det fanns alltid något, som inte satte så stort
värde på livet mer, antingen det var så gammalt,
att dét inte kunde tänka på att få leva. mycket
längre, eller det hade förlorat sin hustru eller
sina barn, eller det hade någon annan sorg, som
tryckte ner det, så att det hellre ville, offra sitt
liv än se alla sina kamrater utrotade. Så gick
det nu en lång tid, ända tills turen kom till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
