Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tablå Uf JSdaimö Sagostuftdsbarns Påskfest.
»Bevars», svarade starfar förnärmad, »närhar
jag väl förnekat min familj? Du begär kanske
till på köpet, att jag ska’ sjunga för dig i den
här kölden?»
»Ja — det gör jag», sade starmor i en sådan
ton, att han visste, att det inte dpg att envisas.
Han gav sig strax till att kvittra det
vackraste han kunde. Men då starmor hade hört de
första tonerna, slog hon med vingarna och
hackade efter honom med näbbet.
»Vill du tiga och det med saramal» skrek hon
förbittrad. »Det låter ju så sorgligt, att man
blir sjuk i hjärtat av det. Laga hellre, att
vitsipporna spricka ut, Jag tycker, det kunde
vara pä tiden. Och för rasten känns det alltid
varmare, när det också är andra som fryser.»
Men knappt hade vitsipporna hört starens
första kvitter, förrän de försiktigt stucko upp
huvudena ur jorden. Men de voro så inpackade i små
gröna schaletter, att man alls inte kunde se
dem. Det enda man såg, var små gröna
hjärtblad, som det kunde bli vad som helst av.
»Det är för tidigt», viskade de. »Det är
skamligt av staren att locka oss upp. Man kan då
inte lita på någon mer i hela världen.»
Så kom svalan.
»Tsil Tsi!» pep den och skar genom luften
på sina långa, spetsiga vingar. »Ut med er nu,
ni små dumma blommor! Kan ni inte märka,
att Jungfru Vår är kommen?»
Men sipporna hade blivit försiktiga. De drogo
bara de gröna schaletterna en liten smula åt
sidan och kikade ut.
»En svala gör ingen sommar», sade de. »Var
har du din fru? Du har nog bara kommit hit
upp för att se, hur här är, så att man kan vara
här, och nu vill du narra oss. Men så
dumma äro vi inte. Vi veta nog, att få vi en
ordentlig förkylning, så är det slut med oss för
denna gången.
»Ni är ena rädda stackare», sade svalan, och
borta var den.
Men sipporna stodo där och väntade och fröso.
Ett par av dem, som inte kunde styra sin
otålighet, kastade av sig schaletterna i solskenet.
Om natten bet frosten ihjäl dem, och
berättelsen om deras ömkeliga död gick från blomma
till blomma och väckte stor förfäran.
Så kom Jungfru Vår — en ljuvligt ljum och
stilla natt.
Det är ingen som vet, hur hon ser ut, ty
det , finns ingen, som någonsin har sett henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
