Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände sig om och knytte nävarna mot klockorna
nere i dalen och gav till ett hest argt tjut.
Men sen dess hä trollen aldrig fått nån ro.
Människorna ha förföljt dem allt längre uppför
fjällen med sina klockor och aldrig har trollen
kunnat motstå de väldiga ljudvågorna. Nu har’
de ingen annanstans att bo än högst oppe ibland
fjälltopparne. Dit opp . hörs inga kyrkklockor,
Så där få de leva i ro ännu så länge; fast nu
ha de det så ensamt och trist där uppe i
kölden, så de dö väl snart alldeles ut.
Om vintrarna, när nätterna äro riktigt mörka,
kan det hända, att de göra ett utfall från
topparna. De rusa ner i stora skaror, vältra väldiga
stenblock ner i dalen, skjuta riktiga berg av
snö framför sig. Det kalla människorna snöskred
eller laviner, men de tyckas ändå aldrig driva
undan människorna. De kliva allt högre och
högre upp på fjällen,, oc.h klockorna hörs kanske
snart ända upp på de högsta topparna.
M. J.
M’
Ä kom igen, du stare,
i sol i rymder blå
när åkerns hårda skare
har smält ock hagens hare
fått sommarpälsen på!
2.
Nu är dagens möda slut.
Surr ock steg_ock huller tystna.
Staren ropar oss — kom ut,
ut ock njut ock lyssna!
Nu får dagens arbetsfolk
sitta still ock bara dra sig,
nu får staren vid sin hålk
lite ledigt ta sig,
Han har knogat, han har byggt
hela långa dan i ända,
jämt i farten, jämt i flykt,
klo ock vinge spända.
Sitter nu framför sin hålk
på den luftiga verandan,
gör som annat arbetsfolk,
vilar ock drar andan.
Två visor om Staren,
i.
Goddag, goddag, du klare,
nej är du redan liärl
På åkern ligger skare
ock hagens gamla hare ,
än vinterpälsen bär.
Ock ingå skällor pingla
i skogens kalla sal
ock inga maskar .ringla
ock inga hängen dingla
på björk ,ock asp ock al.
Här dåsa vi som döda
ock det är klent beställt
med husrum och med föda —
I
all lönen för din möda
blir bara nöd ock svält.
Vänd om, vänd om till söder,
där blommar rikt ditt väl
där solen ständigt glöder
och jorden gästfritt föder
en fattig sångarsjäl, 1 ■ .!
Vidgar strupe torr ock trång,
prövar vinge övar tunga,
börjar så sin aftonsång,
spelar för de unga.
Sjunger vid sin gamla hålk
medan solen stilla dalar,
känner sig som allas tolk —
tusen språk han talar.
Tusen stämmor härmar han
för att fyllest livet prisa,
varje luftens låt han kap,
varje vårens visa.
Trast ock lärka, fiol ock’flöjt,
tupp som gal ock fink som kvittrar,
alla härmar han förnöjt,
ock hans öga glittrar.
Ock han kråmar sig ock slår,
strupen darrar, vingen skälver,
vidgad näbb mot rymden står,
bröstet högt sig välver.
Dagens trötta arbetsfolk
all sin vardagsmöda glömmer,
stirrar mot den gamla hålk,
lyss ock ler ock drömmer.
Karl-Erik Forsslund’.
Men kom, å kom tillbaka
till detta karga land
;när isens murar braka
;ock valborgseldar spraka
ock sticka snön i brand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
