Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Søn skarpsinnige domaren.
Saga av Leo Tolstoy.
Emiren i Algier, Bauakas, flok höra talas om,
att det i én liten stad skulle finnas en
märkvärdigt skicklig domare, som alltid så ofelbart
insåg sanningen, att ingen skälm kunde lura
honom. Bauakas ville själv övertyga sig om,
huruvida icke ryktet överdrivit. Han förklädde
sig därför till en handelsman och begav sig till
staden, där domaren bodde. Vid stadsporten
kom en ofärdig tiggare emot honom och bad
om en slant. Bauakas gav honom det och tänkte
fortsätta sin väg, tiggaren höll fast i hans
kläder. . . ,
»Vad vill du?» frågade emiren. »Har jag
icke redan gett dig en slant?»
»Det har du», svarade tiggaren, »men vill
du icke också vara snäll och låta mig rida
med dig fram till torget? Jag kan annars bli
ihjäjtrampad av alla kamelerna och hästarna.»
Bauakas lät tiggaren sitta upp bakpå, och så
kommo de fram till torget.
Där stannade han hästen, men tiggaren steg
icke av. r
»Varför sitter du kvar?» frågade emiren.
»Och varför skulle jag stiga av?» återtog
tiggaren. »Hästen är ju min. Om du icke
frivilligt vill lämna mig den, så får du följa med
till domaren.»
Det samlades folk omkring dem och lyssnade
till grälet.
»Gå till domaren», skrek man åt dem, »han
skall nog slita er tvist.» ’
Bauakas och tiggaren begåvo sig då till,
domaren. ., . \ j
, Det var trängsel i domsalen, och domaren
kallade fram alla, han som skulle döma, i tur
och ordning. ’ .
Innan turen kom till emiren, blevo en lärd
man och en bonde framkallade. De ^vistade
om en kvinna. Bonden påstod, att det var. hans
hustru, och den lärde att det var hans.
Efter, att ha åhört dem bägge, teg domaren
ett ögonblick och sade därpå:
»Lämna kvar kvinnan hos mig och kom igen
i morgon 1»
Då dessa hade gått, inträdde en slaktare och
en oljehandlare. Slaktaren var alldeles blodig,
och handelsmannen hade fullt med oljefläckar
på sig.
Slaktaren hade en penningpung i handen,
och handelsmannen höll fast om slaktarens
hand.
Slaktaren sade:
»Jag köpte olja av den här karlen och; tog
fram min pung för att betala honom, men då
grep han tag i min hand för ätt stjäla
pengarna ifrån mig, och på det viset begåvo vi
oss hit till dig, jag med min pung i’ handen
och han håller fast i min hand.»
»Nej, det är icke sant», sade oljehandlaren,
»pengarna äro mina, och det är han, som är
tjuven. Han kom för att köpa olja av mig och
bad, alt jag skulle växla ett guldmynt åt
honom ; jag tog fram min pung och lade den på
disken, och då ryckte han den till sig och
tänkte ge sig i väg. Men jag grep honom om
armen och förde honom hit.»
Efter en stunds tystnad sade domaren:
»Lämna pengarna hos mig och kom igen i
morgon.»
När turen kom till Bauakas och tiggaren,
berättade emiren, hur det hade gått till.
Domaren hörde på honom och tillsade därefter
tiggaren att förklara sig.
»Allt det där är osanning»! sade denne. »Jag
kom ridande genom staden, och så bad harnätt
få sitta upp bakpå och följa med till torget.
Jag lät honom få det och förde honom dit lian
skulle, men då vägrade han att stiga av’ och
sade, att det vår lians häst, men det är
osanning!» /
Efter en ny tystnad sade domaren:
»Lämna hästen hos mig och kom igen i
morgon.»
Dagen därpå samlades en massa folk för att
få höra domarens utslag;
Först närmade sig den lärde mannen och
bonden.
»Tag: din hustru!» sade domaren åt den
lärde. »Ge bonden femtio käpprapp.» i
Den lärde mannen tog sin hustru, och
bonden undergick: sitt sträff i allas åsyn.
Sedan kallade domaren fram elaktaren. :
»Pengärna tillhöra dig», sade liari och
till-lade, pekande på oljehandlaren:’. »Ge hohöm
där femtio käpprapp» . • ’
Så blev det Bauakas’ och tiggarens tur.
»Skulle du känna igen din häst ibland tjugu
andra?» frågade, domaren emiren.
»Ja, det skulle jag.»
»Och du?»
»Jag också,» sade tiggaren,
»Följ mig», sade domaren till Bauakas.
De begåvo sig till stallet, och emiren kände
genast igen sin häst ibland tjugu andra.
Därpå kallade domaren tiggaren ner i stallet
och befallde honom utpeka den rätta hästen.
Tiggaren kände igen hästen. béh visade på
honom. Då återvände domaren till ’siri plåts
och sade tili Bauakas: ■
»Hästen är din, tag den!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
