Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu skulle en av de gamla hovdamerna den
följande natten vaka vid prinsessans säng för att
se, om det var en verklig dröm eller vad det
kunde vara.
Soldaten längtade så fasligt efter att få återse
den vackra prinsessan, och så kom hunden om
natten, tog henne och sprang allt vad han kunde;
men den gamla hovdamen tog jagtstövlar på sig
och sprang lika fort efter. Då hon nu såg att
de försvunno i ett stort hus, tänkte hon: nu vet
jag var det är, och ritade med en bit krita ett
stort kors på porten. Så gick hon hem och lade
sig, och hunden kom även tillbaka med
prinsessan; men då han såg att ett kors var ritat
på porten till huset, där soldaten bodde, tog även
han en bit krita och satte kors på alla portarna
i hela staden, och det var klokt gjort, ty nu
kunde ju hovdamen icke finna den rätta porten,
eftersom det vär kors på dem allesamman.
Tidigt på morgonen kommo kungen och
drottningen, den gamla hovdamen och alla officerarne
för att se var det var som prinsessan hade varit.
— Där är detl sade kungen, då han såg den
första porten med kors på.
— Nej, där är det, käre gubbe! sade
drottningen, som såg en annan port med kors på.
—■ Men där är ett, och där är ett! sade de
allesammans; var de sågo fanns det kors på
portarna. Nu kunde de då se, att det icke
tjänade till något att de,letade.
Men drottningen var en mycket: klok kvinna,
som kunde mera än åka i vagn. Hon tog sin
stora guldsax, klippte sönder ett stort stycke siden
och sydde så en liten nätt påse; den fyllde hon
med små fina bovetegryn och band den på
prinsessans rygg, och då detta var gjort, klippte hon
ett litet hål på påsen, så att grynen skulle rinna
ut längs hela vägen, där prinsessan färdades fram.
På natten kom hunden tillbaka igen, tog
prinsessan på sin rygg och sprang med henne bort
till soldaten, som tyckte så mycket om henne
och så gärna skulle velat vara en prins för att
få henne till hustru.
Hunden, märkte alls icke, huruledes grynen
runno ur ända från slottet fram till soldatens
fönster,- där han sprang uppför väggen med
prinsessan. På morgonen sågo nu kungen och
drottningen nog, var deras dotter hade varit, och så
togo de soldaten och satte honom i kurran.
Där satt han. Hul vad det är mörkt och
tråkigt, och så sade de till honom; I morgon skall
du hängas. Det var icke roligt att höra, och sitt
elddon hade han glömt hemma i värdshuset.
Om ;morgonen kunde han mellan järnstängerna
i det lilla fönstret se folk skynda ut ur staden
för ett få se honom hängas. Han hörde
trummorna och såg soldaterna marschera. Alla
människor voro på språng. Där var även en skoma-
karpojke i förskinn och tofflor, och han gnodde
av med en sådan fart, att hans ena toffel for
av honom och rakt bort mot muren, där
soldaten satt och kikade ut mellan järnstängerna.
— Hör på du skomakarpojke 1 Du behöver
inte ha så brått, sade soldaten till honom; det
blir ändå ingenting av, förrän jag kommer. Men
om du vill springa dit där jag bott, och hämta
mig mitt elddon, så skall du få tio öre; men
du måste lägga benen på ryggen!
Skomakarpojken ville gärna ha de tio örena
och kilade därför bort efter elddonet, gav det åt
soldaten och — ja, nu skolen I få höra!
Utanför staden var en stor galge upprest; runt
omkring den stodo soldaterna och många hundra
tusen människor. Kungen och drottningen sutto
på en vacker tron mittemot domaren och hela
rådet.
Soldaten stod redan uppe på stegen; men då
de skulle lägga repet kring hans hals, sade han
att man ju alltid lät en syndare, innan han
ut-stode sitt straff, få en oskyldig önskan uppfylld.
Han ville så gärna röka en pipa tobak; det vore
ju den sista pipa han finge i denna världen.
Det ville nu kungen icke säga nej till, och
så tog soldaten sitt elddon och slog eld: ett, två,
tre! och där stodo alla hundarna — han med
ögon stora som tekoppar; han med ögon som
ett kvarnhjul och han som hade ögon stora som
»Rundetårn».
— Hjälpen mig nu, så att jag inte blir hängd!
sade soldaten, och så rusade hundarna på
domaren och hela rådet, togo en vid benen och eU
vid näsan och kastade dem många famnar upp
i vädret, så att de föllo ned och slogos rakt i
bitar.
—- Jag vill inte! sade kungen; men den
största hunden tog både honom och drottningen
och kastade dem efter alla de andra. Då blevo
soldaterna förskräckta, och allt folket ropade: Lille
soldat, du skall bli vår kung och ha den vackra
prinsessan I
Så satte de soldaten i kungens vagn, och alla
tre hundarna dansade framför , och ropade hurra I
och pojkarna visslade i fingrarna, och soldaterna
skyldrade.; Prinsessan kom ut ur kopparslottet
och blev drottning, och det tyckte hon ej illa
om. Bröllopet räckte i åtta dagar, och hundarna
sutto med till bords och gjorde stora ögon.
H. C. Andersen.
Malmö, Tryckeri-A.-B. Framtiden, 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
