Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
illa».
Frun stod just i begrepp att öppna munnen
och önska sig några dussin guldstickade huvor,
sidenhalsdukar och dylikt, då hergféen med
upplyftad pekfinger varnade henne. »Åtta dagar»,
sade hon, >ha’ ni att bestämma er på. Betänk
er väl och överila er icke.»
»Det behövs inte», tänkte mannen och lade
sin hand över Lisas mun. Féen hade försvunnit
och lampan brann, som förut, men i stället för
blomdoften drog såsom ett moln på himmeln
ölångan genom rummen.
II.
Vår Hans och Lisa, som förut varit så glada
i förhoppningarna, voro nu riktigt illa däran, ty
av idel önskningar visste de inte vad de skulle
önska. Ja, de vågade inte ens tänka eller tala
med varandra därom, emedan de trodde, att det
då skulle gälla för önskat, kanske innan de
riktigt bestämt sig för det. »Vi hava ju tid ända
tills fredag», sade frun.
— Nästa dags afton, undér det potatisen till
kvällsvarden stod över elden, stodo båda,
mannen och hustrun, förnöjt tillsamman och sågo
på bur de små eldgnistorna flögo hit och dit på
den rostiga pannan. Utan att tala till varandra,
stodo de försjunkna i sin stora lycka.
Då frun skulle rosta potatisen på pannjärnet
tyckte hon, att det luktade så gott och sade i
all oskuld och utan att tänka på något annat:
»Om vi nu blott hade haft en korv till detta».
— O himmel I nu hade de fått den företa
önskningen uppfylld. Lika hastigt som blixten
kommer och går, lika hastigt kom det åter
morgon-rodnad och blomdoft om vart annat ned genom
skorstenen och på pannjärnet låg bland
potatisen en präktig korv. Som hon önskat, så hade
skett.
Vem skulle inte förarga sig över en sådan
önskan och dess uppfyllelse? Vilken man skulle
icke bli vred på sin hustru, för en sådan
oförsiktighet från hennes sida?
»Om blott korven vore fastvuxen vid din
näsa», sade han i första överraskningen, även i
all oskuld och utan att tänka på något annat;
som han’ önskade, så skedde. Knappt hade han
uttalat sista ordet, förrän korven hängde vid den
goda hustruns näsa, precis som hade den varit
fastvuxen och liksom bildade en husarmustasch.
— Nu var deras nöd stor. Två önskningar
voro redan uppfyllda, och dock voro de inte ett
öre rikare, utan hade blott fått en otrevlig korv.
Ännu hade de en önskan kvar. -
Men vad hjälpte nu all rikedom och lycka,
då frun hade en sådan näsprydnad. Om de ville
eller inte, så måste de bedja bergféen, att hon
med lätt hand skulle ta’ bort korven från fruns
näsa. Vad de bådo om, skedde också, och nu var
den tredje önskningen också uppfylld, och då de
sågo på varandra voro Hans och Lisa de
samma, som de hade varit förut, men den vackra
bergféen kom aldrig mer till dem.
»Som hon imskat, sd hade skett.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
