Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lille modige
skräddaren.
(Bröderna Grimin. Översättning av Pelle.)
En vacker sommarmorgon satt en liten
skräddare vid det öppna fönstret på sitt arbetsbord.
Han var mycket glad och sydde flitigt.
En bondgumma kom på gatan nedanför och
ropade: »God sylt till salul God sylt till salu I»
Kösten löd så väl i skräddarens öron, att han
stack huvudet ut genom fönstret och skrek: »Kom
hit, min goda gumma; här är rätta platsen för
edra varor».
Kvinnan gick med sin tunga korg upp till
skräddaren och visade honom hur mycket hon
hade. Så snart skräddaren såg innehållet steg
han ned från bordet och, i det han sträckte
fram näsan för att lukta på sylten, sade han:
»Den här sylten luktar så god, att jag måste
ha fyra ’uns’, och om det så kostar ett
fjärdedels pund gör det ingenting till saken».
Kvinnan, som hoppats att få sälja mycket, gav
honom det han önskade, men gick vred och
missnöjd därifrån..
»Gud välsigne sylten», ropade skräddaren,
»den skall giva mig krafter till mitt arbete.»
Se’n hämtade han bröd från skänken, skar en
skiva och bredde sylt på denna. »Det skall inte
smaka illa», sa’ han, »men innan jag tager en
enda bit, måste jag göra den här västen färdig.»
Därpå ställde han brödskivan på en stol och
fortsatte att sy och sticka.
Under tiden . hade, allt eftersom Lukten av
sylten utbredde sig i rummet, en mängd flugor
samlat sig; ja, så frestande var den, attdeflögo
svärmvis ned blott för att få smaka därpå.
®|’»Vem har bjudit er?» skrek skräddaren, då
han fick se flugsvärmen och drev bort de objudna
gästerna.
Men det gjorde ingen nytta, ty flugorna
för-stodo honom inte. Han kunde på inga villkor
få bort dem, tvärtom kommo de i ännu större
massor än förut. Då sprang den lille skräddaren
»hals över huvud», som man brukar säga, och
tog ett tygstycke från bordet och sade: »Vänta
så ska’ ni få se, vad jag skall giva er», och så
slog han obarmhärtigt ibland dem.
Då han upphörde att slå och såg efter huru
många han dödat, räknade han inte mindre än
sju stycken. »Är jag en så’n tölp, att jag enäam
måste beundra denna min bragd 1» utropade han.
»Nej, nej, hela staden skall få veta detl» Och
den lille skräddaren klippte i hast till ett bälte,
varpå han med stora bokstäver sydde följande:
Sju i ett slag.
»Icke blott den här staden», sade han, »utan
hela världen ska’ få reda på det.»
Och hans hjärta klappade därvid av stolthet
Skräddaren spände bältet om sig och beslöt
att gå ut i världen, ty han ansåg sin verkstad
allt för liten för sådan »tapperhet».
Innan han for, genomsökte han varje vrå av
huset för att se efter, om det fanns något, som
han kunde taga med sig; men han fann blott
en gammal ost, vilken han stoppade i fickan.
Då hän gick ut, såg han en fågel, som blivit
fångad i buskarna framför dörren; denne
stoppade han även i fickan. Sedan begav han sig
åstad på sin resa, trippande ledigt i väg, ty han.
var så lätt och smidig, att han ej kände någon
trötthet.
Den väg han tog förde honom upp på ett
högt berg. Då han uppnått toppen, satt där en
stor jätte, som värdigt såg ned på honom. Den
lille skräddaren gick rakt fram till honom och
sade: »God dag, kamrati Du har på min ära en
präktig del av världen utbredd framför dig,
Vad mig själv beträffar reser jag för att söka
äventyr — vill du följa med?»
Jätten såg föraktligt på den lille skräddaren
och utropade: »Du inbillske lille satunge!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
