Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men bonden var sträng och häftig och svarade
helt kort och gott: »Antingen gör du vad jag
säger, eller så kan du resa hem med detsamma.
Dina kamrater komma nog att göra ditt arbete i
stället. Inte behöver du inbilla dig, att jag bryr
mig om vad som överenekommits».
Det sista var mycket dumt sagt, tv man skall
aldrig bryta vad man en gång lovat. Men
bonden var häftig, så han lade inté märke till vad
han sade. Därför skall man aldrig bli häftig
och arg, ty då begår man stundom saker, som
man bittert får ångra och det är inte alltid
säkert att de kunna gottgöras. Axel berättade för
kamraterna det samtal, han haft med bonden.
Dessa lovade då, att i allt hålla med Axel, och
att de icke komme att.göra annat arbéte än vad
som överenskommits. Och om Axel skulle vara
tvungen att resa hem, så reste de helt enkelt
med. Detta sade de till bonden, men han endast
skrattade åt dem, ty han trodde inte att de
menade allvar. Han hade aldrig tänkt på, att
pojkar också kunna vara eniga — det måste man
vara för att segra. Men då de verkligen rustade
sig för hemresan, så fann bonden för gott att
förklara, att Axel inte mera behövde vattna
hästarna, utan endast göra det arbete, de en gång
bestämt. Detta resultat hade de blott kunnat
uppnå emedan de varit, som det kallas
»solidariska», eller med andra ord, emedan Axel haft
rätten på sin sida, så hade kamraterna
understött honom på det mest verksamma sätt.
: Ett ännu vackrare drag på solidaritet visade
de senare. Axel skulle en morgon mata duvorna
som vanligt. Han råkade då kasta en handfull
korn på en av dessa och ett korn inträngde i ögat
på duvan. Denne dog strax.
Den hämndgirige bonden passade då på
för att kunna hämnas och begärde betalning för
duvan. Karl och Edvard erbjödo sig att vardera
erlägga en del, så att inte Axel behövde betala
allt ensam. Det var då verkligen vackert gjort!
Om ni noga läsa igenom berättelsen, så finna
ni egentligen ingenting nytt, utan det är saker,
som nästan dagligen ske ute i livet,
M. K.
Det var en gång en kung, som av sin onda
styvmoder blivit förtrollad så, att han varje natt
blev förvandlad till en lindorm.
Han var om dagen den allra snällaste kung,
man kan tänka sig, men då han om natten fick
ormskepnad vart han så ilsken att han t. o. m.
hade bitit ihjäl sin drottning. Detta tyckte
styvmodern om, ty hon ville själv vara den
förnämsta kvinnan i landet, och hoppades att
ingen nu skulle, våga gifta sig med »Kung Lind-
orm». Emellertid var där en prinsessa i
grannriket, som fattat stor kärlek till den stackars
konungen och svarat ja, då han friade till henne.
Den unga prinsessan hade av sin fader fått det
rådet, att taga tvänne lintyg på sig på
bröllop-pet. Då hon sedan kom in i sovstugan med
kung Lindorm och han blev förvandlad, skulle
hon, då han ropade: »Byt skinn!» kasta bort
det ena, då skulle kung Lindorm också kasta
av sitt skinn ooh så bliva löst från styvmoderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
