Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1908
Februari
SOLSTRÅLEN
SAGOSTUNDSBARNENS TIDNING
Pris 5 öre
Vintervisa.
Vintern med sitt vita skägg
stryker omkring våra knutar,
sopar snö mot stugans vägg
och i stora stormturn tutar.
Gubben är kavat och sträng,
låter köld i skinnet bita,
skogens granar stånda vita,
vita ligga fält och äng.
Blåvit glänser strandens snö,
svartblå blänka älvens isar.
Jlnnu är det långt till tö,
solen skyggt bland skyar kisar
Trött och sömnig stiger den
aldrig upp förrn sent på dagen, —
strax tar vintern den i kragen
och kör den till sängs igen.
Sitter du vid spiselns glöd,
fastän du ser dagen ljusna?
Jlr du rädd få näsan röd
och små öronen förfrusna?
Ht i vintersolens glans !
Tfänn hur friskt i’ skinnet svider
vinden, när din skida glider
över skaren som i dans!
I^arl«Göran.
Sagan om Broder Johannes.
En gång för många hundra år sen levde det
en munk. Han bodde i ett stort kloster med
tjocka murar och med en vacker trädgård, där
det växte äppelträd med stora röda äpplen och
där det fanns fullt med gula kejsarkronor och
blåa stormhattar och rosor och violer. Där gingo
munkarna hela dagen och grävde och gödslade,
åto av äpplena och luktade på blommorna.
Några av dem odlade vin på den soliga
sluttningen nedanför klostret, och i klosterkällaren lågo
stora, runda fat, fulla av det härligaste gula
vin. Morgon, middag och kväll ringde det i
klostrets klockstapel. Då gingo alla munkarna
två och två i rad och med övermunken eller
priorh i spétsen till klosterkapellet och höllo
mässa. Priorn ställde sig framför altaret och
läste en lång rad böner på latin, som många av
munkarna inte begrepo, och ibland lyfte han
upp en stor guldbägare och ringde med en liten
klocka, medan två små gossar i långa vita
skjortor med röda kors framme och bak stodo och
svängde med krukor i långa kedjor, fulla med
rökelse som det luktade gott av. När så mässan
var slut, gingo de var och en till sitt igen.
Den munken,som det här är fråga om, hette
Broder Johannes och var en helt vanlig mtmk.
Han gick klädd i kåpa med ett rep om magen,
var slätrakad i ansiktet och på en rund fläck
mitt på hjässan och hade blivit fet och präktig
av den goda maten, de regelbundna vanorna och
det gula vinet. Han åt, drack, sov och hörde
mässa efter klostrets föreskrifter, hade således
ett utmärkt samvete och tänkte för rasten på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
