Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skulle få ha en egen stuga för sig och så
mycket jord han behövde och leva där i fred
utan att behöva arbeta åt någon annan än sig
själv och de sina. Då blevo de alla glada och
drogo var och en till sitt. Men när de väl hade
skilts åt, skickade kungen sin krigshär efter dem
och lät ta ifrån dem alla fribreven. Och Broder
Johannes togs till fånga och fördes till kungens
borg och upphängdes i en galje liksom en
miss-dådare.
En så bedrövlig ändalykt fick den stackars
Broder Johannes, för att han lydde bibeln och
sitt samvete mer än priorn och andra mäktiga
herrar, och för att han lämnade friden och
lugnet i sin klosterträdgård för att gå ut och
predika rättfärdighet för människorna. Men så har
också hans sorgliga öde blivit en varning för
alla munkar och präster, som levat efter honom.
Det har endast varit mycket, mycket få, som
vågat gå i Broder Johannes’ fotspår. I. P.
Saga vig spiseln.
Av Z.
Det var en gång en konung,
så grå, som Odin.
Han rådde över norden
i fordomtima.
En enda liten dotter hade han.
Ja, ja,
hur lågorna fladdra i spiseln I
Topélim.
• När det vart sagt för kungen
i gästabudssalen,
förvandlades hans anlet,
som vinterdriva.
Sin dotter grov han levande i hög.
Ja, ja,
hur lågorna fladdra i spiseln.
Hon var så skön som solen
på Dovre fjällar.
Hon gav sitt kungahjärta
åt kärleks sorger.
En ringa väpnare så höll hon kär.
Ja, ja,
hur lågorna fladdra i spiseln I
Om våren skjöt en törnros
så röd ur högen,
och väpnaren slöt rosen
till pansarhjärtat:
Dig, ros, så vill jag älska till min död.
Ja, ja,
hur lågorna fladdra i spiseln!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
