Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der] ös a varelsen, som genom någon
olyckshändelse blivit moderlös redan under de första
dagarna av sitt liv.
Köksan förkortade sin välförtjänta sömn, hon
steg upp tidigt om morgnarna för att ge föda
åt den skrikande älsklingen, sedan tog hon
honom med sig ned i köket och lämnade honom
där åt fru Misse, som mottog honom under
vänligt , Bpinnande och gjorde honom det nog så
behagligt i sin tjocka mjuka päls. Då lille Mats
framdeles fick sina svarta fjädrar, fick han hoppa
fritt omkring i huset och trädgården och
tillbringa många timmar på den vackra gröna
gräsmattan. Här plägade han oupphörligt böka med
näbben i marken, för att om möjligt åtkomma
maskar och larver. När han kände sig trött, flög
han in genom det öppna fönstret, fladdrade länge
omkring, men slog sig slutligen ned på min
skuldra eller uppsökte sina små fostermödrar i
köket. Hans uppfostran bedrevs med sådan
framgång, att han snart kunde tydligt eftersäga
några ord. Främmande blevo ej sällan helt
förbluffade, då de fingo se en underlig fågel
komma flygande från trädgården in genom fönstret,
ropande: »snälla misse, mjau, mjaul»-
Ännu mera tilltalande föreföll det, då han till
misse riktade dessa smekande ord från sitt varma
bo på hennes rygg. Misse tillät med ett tålamod,
som förtjänar allt beröm, att han fick genomsöka
hennes päls. Men när han snuddade vid hennes
slutna ögonlock med sin förvetna näbb, för att
väcka henne ur hennes söta middagssömn, då
försvarade hon sig med all kraft.
Mats’ kärlek till vatten föranledde honom att
bada på de mest omöjliga ställen. En morgon,
då jag efter en kort frånvaro återkom till
matsalen, fann jag, att han tömt innehållet i ett
flltrerglas på en tebricka och nu pulsade omkring
i denna vätska. Efter middagen försökte han
flera gånger att taga sig ett bad i spetsglasen,
men när hans avsikt misslyckades, vände han
sig till deserttallrikarna, då han vid åsynen av
någon omtyckt läckerbit med hög stämma
utropade: »skönt, skönt!» och därpå med välbehag
förtärde sötsakerna.
Om. sommaren var vår Mats utsatt för många
frestelser från vilda fåglar av sin egen art. De
ville locka honom bort till friheten. Men Mats
föredrog vårt sällskap framför sina anförvanters.
Han var ett mönster av outtröttlig verksamhet
och ihärdig flit. Han unnade sig knappast någon
minuts ro. Han syntes till och med upptagen av
den föreställningen, att överallt funnos larver,
sniglar och maskar, och hans jakt efter dessa
djur verkställdes på det hänsynslösaste sätt.
Varje veck på våra kläder, varje knapphål
undersöktes och granskades av hans byteslystna
näbb, för att om möjligt finna något, som kunde
ätas. , . ;
Mats genomlevde ett par lyckliga år under
mina ögon — men så kom en dag, då hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
