Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var han sprittande liv och skönhet, en orädd,
förnöjd liten skälm — och nu höll jag den ännu
varma guldgröna kroppen i min hand och kunde
vid åsynen av hans stela ögon ej undgå att
tänka, att min glada lilla vän aldrig mer skulle
fröjda mig med sin sång eller glädja sig av min
åsyn.
Det var en sorg, begriplig endast för den, som
älskar naturen och hennes varelser av själ och
hjärta. I den sorgen finner jag säkert deltagande
hos många.
* (»Kärlek till djuren».)
Källan.
Med ett djärvt språng genombröt den klara
vattenstrålen bergets väggar och var med ens
ute i det fria.
Vattenstrålen växte och blev allt större och
bredare och muntert porlande röjde den sig väg
med allt större kraft.
Det första källan gjorde bekantskap med ute
i världen, då den brutit sig igenom bergväggarna,
var en grönskande skog en vacker sommardag.
Alla fåglar sjöngo så glatt, därför började
källan också porla så muntert. Blommorna
doftade så härligt och luften var alldeles klar och
lagom kylig. Därför är källvattnet så rent och
genomskinligt och så behagligt att dricka.
Källan fortsatte allt muntrare sin väg, glad
över den vunna friheten. I många .och långa år
har den varit innestängd i det mörka, hårda
berget.
Men nu, när den sluppit ifrån sin fångenskap,
är allt glömt!
Källan gladde sig tillsammans med alla
varelser och växter i naturen. Gräset blev saftigare
och större, där källan drog fram. Träden böjde
sig ända ned till dess vatten och blevo helt
vänskapligt omruskade i alla grenarna och bladen.
Fåglarna doppade titt och ofta sina smärta
kroppar och långa, glänsande vingar i det klara
vattnet.
Snart var skogen likväl slut och en stor slätt
tog vid.
Där fanns böljande sädesfält och solens
strålar voro helt brännande.
Så snart källan hunnit ut på slätten bytte
den om lynne. Den rann ej längre så muntert
och glatt som i skogen, utan dåsigt och trögt.
Steg för steg ringlade den sig fram mellan
åkrarna och tycktes vilja tyna bort och dö. Den
klara färgen hade nu förvandlats till en djupt
grumlig sådan.
Solen var ju också så bränhet kvävande.
Men även slätten upphörde och en ny (rakt
tog vid.
Den var stenig och bergig, hård och otrevlig
att vistas på. Även människorna, som bodde
där, voro hårda och elaka. Den starke förtryckte
den svage.
Då blev källan vresig till lynnet och svällde
upp och blev större och vildare än den varit
någonsin förut. Den erinrade sig nu den tiden,
då den själv var fånge i det kalla berget. Den
visste vad det är att vara förtryckt och lidande.
1 sin vrede över allt det onda, den såg bland
människorna, strömmade den över sina bräddar
och blev nu en dånande och hänsynslöst
framrusande fors. Den härjade och förstörde vart den
kom.
Stundom lugnade den sig och rann en tid helt
lugnt och stillsamt. Då kommo människorna och
byggde sig bostäder vid dess stränder och började
åter förtrycka varandra.
Då vaknade forsens vresiga lynne ånyo och
lömskt störtade den sig över människorna och
deras bostäder, bortspolande allt.
Bort, bortl
Med väldig fart och hiskligt brak störtade den
framåt, översvämmande och förstörande allt.
Äntligen har forsen nått det stora havet. Vilt
fräsande kastar den sig ned däri. Vågorna börja
gå skyhöga och forsen rusar fortfarande ut i
havet.
Efter en stund har den helt och hållet
försvunnit i det stora, vidsträckta havet.
Av forsen märkes nu intet och allt är åter
lugnt och stilla.
I skogen rinner kanske ännu en liten klar
källa, som ej lärt känna de elaka människorna,
vilka ständigt förtrycka varandra.
M. K.
När Döden stod fadder.
(Översättning.)
En gång gifte 8ig en temligen gammal man
med en ung flicka, som födde honom en vacker
gosse. Gubben blev mycket glad över att få
hålla barnsöl på gamla dar, och beslöt att se
sig om efter en duktig fadder, och en fadder,
som vore rättvis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
