- Project Runeberg -  Solstrålen. Sagostundsbarnens tidning / 1908 /
6

(1906-1909)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. III. Fig. IV.

Algertråd med tomma Algertråd (sedd i
forstoceller. ringsglas.)

lar. En del får då så och så många små lådor
på sin lott, en annan del så och så många, men
då ni slutligen ha en tillräcklig mängd delar,
är det lätt att märka, att varje del blott består
av en låda. Om delningen skall fortsättas, är
man tvungen att fördärva en sådan liten låda.

Nu ba ni sett att denna gröna massa, vilken
ni varje ögonblick kan betrakta under
mikroskopet, består av idel sådana dosor, under tidens
lopp blivit allt större och större. Hur kan det
inträffa? Ha de enstaka dosorna blivit större,
tjockare och längre eller ha kanske nya dosor
kommit till. Det sista är händelsen. Liksom
människor och djur ha bestämd storlek, och det
helt sällan inträffar, att någon växer och blir
stor som en jätte, så ha också dessa små dosor
sin bestämda storlek, vilken de aldrig
överskrida. Och då hela alger — mossan i er
springbrunn blivit större, så måste också dosorna av
vilka hela alger — massan består bliva flera till
antal. Det sker på följande sätt:

Betraktar ni innehållet i doBorna faller er
blick först på de gröna kulorna vilka ni tycka

är huvudsaken. De äro också mycket
viktiga, ty de innehålla det gröna färgämne, som
alla växter ha, med tillhjälp av ljusets kemiska
krafter erhålles det för växterna viktigaste
näringsämnet, men det finnes ännu viktigare saker
i livet, vilka likväl icke tränga sig fram, t. ex.
de organ, som tjänstgöra vid ätandet och
mat-smältningsarbetet. I slemmassan, som utfyller
dosorna se ni, utom de gröna kulorna, att det
även finns en färglös kula och denna är den
viktigaste beståndsdelen i hela dosan, i vise
mening huvudet av vilket allt beror.

En sådan liten dosa, förstår ni, är redan en
invecklad sak, och ni kan utan fruktan betrakta
det såsom en självständig organism. Jag vill på
samma gång förråda för er, att allt levande är
sammansatt av sådana dosor, visserligen under
mångfaldigt skiftande form. Dessa dosor kallas,
emedan de se ut som cellerna i en bikupa:
celler. Vi kunna genast lägga märke till, att
man vid dessa celler alUid skiljer på: Kärnan
och kroppen, det är slemmassan med alla de
gröna kulorna och väggen. Då vår algermassa
blev större, förökade sig också dess dosor och
förökade sig på sådant sätt, att varje dosa
delade sig i två och flera delar, tills det blev en
hel mängd. Men denna delning skedde icke så,
att ett osynligt väsen tog en kniv och
sönderskar varje dosa, utan så att säga inifrån och utåt.

Då förändrade först kärnan gestalt. I stället
för att bliva äggEormig, såsom den ursprungligen
var, blev den liksom insnörd i mitten och de
båda tjocka ändarna skilde sig allt mera från
varandra, tills bryggan emellan dem blev allt
tunnare och tunnare och slutligen sleto de sig
alldeles från varandra och begåvo sig, såsom två
vänner, var och en till en annan del av dosorna
eller cellerna.

Och nu, liksom om de helt och hållet ville
avspärra sig från varandra, bildar dosan i sin
mitt en dubbel skiljevägg, sedan denna vägg är
färdig och den ursprungliga dosan delad i två
delar, få vi av en cell två mindre sådana.
Småningom blevo dessa båda celler större och större,
tills varje var så stor som den ursprungliga
cellen och då de kommit så långt, började de
på nytt samma delningsarbete. Då hände det
sig, att en Bådan alger-cell spolats på stenen i
vattnet och satte sig fast; ur en alger blev tvä,
ur två 4, ur 4 blev 8, ur 8 blev 16, ur 16 blev 32, ur
32 64, ur 64 blev 128 o. s. v. tills den stora
massan av celler bildats, vilka sammansatt den stora
bollen, vars trådar spolas hit och dit i vattnet.

Ni vet redan varthän jag syftar med min
skildring, att slutet på min förklaring blir, att
jag säger, att allt, som lever eller har levat är
sammansatt av sådana dosor eller celler.

.(Porte.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solstralen/1908/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free