Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jul.
Nu är det jul igen, och alla människor är
ju så belåtna och vänliga. Men hur har man
kunnat hitta på att fira jul? Alla människor
fira ju jul, inte bara i år, utan de ha gjort
det i flera tusen år. Tänk för 3,000 år sedan,
det var mitt i stenåldern, då var här inga
städer och inga byar, inga stora hus, man
tycker folket hade knappt nånting. Man bodde
ett par familjer tillsammans mitt i ödemarken
vid nån liten sjö och hade bara låga små
stenhus att bo i, och man hade inga Eskils*
tunaknivar att äta med utan bara stenknivar
och deras yxor voro också av sten. Men ändå
ifirade de jul. De hade inga julklappar och
inga julgranar, men ändå tyckte de, att det
var roligt att fira jul.
Nu skall jag tala om för er, hur de konimo
på den idén att ha en fest mitt i vintern och
kalla den för jul.
Om vintrarna var det då liksom nu kallt
och förskräckligt mörkt nästan hela dan. Och
de voro så rädda för tnörkret, för då voro
alla (.elaka trollgubbar och. trollkäringar ute
och passade på folk for att ta dem, för se
ni trollen tycker om mörker, liksom allt elakt
tycker om natten. Men så när dagarna började
bli längre och solen kom’ tillbaka, då blevo
dé sä glada, så de ställde till en välkomstfest
iför solen och då flydde alla trollen, för de
äro så rädda för’ solen, så de krypa alltid
jUridan och gömma sig, innan den visar sig.
Uppe i Norrland, där de ’ha mörkt nästan en
hel månad i sträck, där, skickade de upp en
spejare på högsta bergstoppen för att se, när
solen skulle komma, och så snart han fick se
,en skymt av den, så skyndade han ner till
folket, som stod nedanför och väntade. Och
då blev där ett jubel. De tände upp väldiga
bål och dansade kring dem och så slaktade
de och ställde till en stor fest., De hade ju
haft mörkt så länge och hade haft så för*
skräckligt tråkigt och när människor ha tråkigt,
äro de ju alltid så elaka och därför hade de
längtat allra mest efter solen; och till deras
julfest kom alla tomtar och hälsade på, och
glädjen stod högt i tak.
Så firade de jul för några tusen år sedan
och nästan lika dant fira vi ju den nu. Vis*
serligen ha vi inga stora bål att dansa kring,
men så ha vi i stället en julgran. Och inte
heller ha vi alldeles glömt bort solen på jul*
afton, fast vi ännu mer tänka på soliga och
vänliga ansikten, på julklappar, på far och
mor och på hur varmt och gott det är hemma.
Och nu ska ni vara lika glada, när ni dansa
kring julgranen, som de gamla voro, när de
dansade kring de väldiga julbrasorna ute på
ängen.
Kung Vinter.
Nu iståndar Kung Vinter alltre’n vid vår port
med rimfrostens krona i håret.
Och stjärnorna tindra så grant och så stort
som aldrig annars på året.
Vindarna strö
blommor av snö
och följa Kung Vinter i spåret.
Där Kung Vinter fram med sitt följe drar
mellan skogarnas silvrade stammar,
blir höstens töckniga himmel klar
och solen sjunger och flammar.
Vindarna strö
flingor av snö
på nakna grenar och stammar.
När vinterns gyllene sol går opp,
har frosten målat vår ruta
med vitaste liljor, som knopp invid knopp,
mot varandra stänglarna luta.
Skyarna strö
stjärnor av snö
till klangen av vindarnas luta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
