Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Vinter, du drivans och isarnas kung,
lät1 din bitande nordanstorm brusa,
och låt för Oss alla, gammal och ung, ,
din kyliga hälsodryck frusal
Låt vindarna strö : ■
sina blommor av snö
kring din bana, den glittrande IjUsäl
I. P.
Vinterkungen och Fru Sol,
■ Sagospel i en handling. ■
PERSONER: ‘
Tallkott 1
,, , > Tomtar. < i . . .
Granbarr )
Månsken 1
Stjärnljus > Älvor. i
Silvervit J
Kung Vinter. . ’ ■
Ljungblomman, älva i kungens följe. , ,
Två vinternissar, stumma personer i kungens följe.
Fru Sol.
Vinterlandskap i granskog. ^Detalj efter behag. Vid
en sten ligger, älvån-.Månsken oth sover. Försiktigt
närmar, sig Tallkott 1 henne från höger, böjer sig ner,
ger henne en lindrig näsknäpp. ’
Tallkott: Du — Liliput — sover du?
Månsken (vänder sig på andra sidan): Å, låt mig fa
vara i fredl
Tallkott (smyger sig på tå över till andra’sidan,
på samma sätt något hårdare): Du — LilipUt — sover du?
Månsken (reser sig, förtretad): Alltid skall dustöra.
Nyss höll jag på att sova så gott, då kom vinden och
blåste mig mitt i ansiktet. Och när jag nu skulle slumra
till igen, kommer du med dina skälmstycken.1 Seså, bort
med dig, för nu vill jag sova.
Tallkott (lustigt): Går inte: så lätt. (Paus) Vänta,
skall jag berätta n’ät roligt: ■’
Månsken (reser sig till hälften): Vad då ?
Tallkott:- En stor nyhet •
Månsken (intresserad, reser sig helt): Å nej 1
Tallkott: Är du vaken nu?
Månsken (småstött): Är det meningen du skall driva
med mig, kan jag gå med detsamma (vill gå).
Tallkott: Å nej, vänta litet, vi få sällskap. (Klappar
i händerna) Hallå, skynda på, mina vänner små, tom*
tar och älvor hitl
Granbarr, Stjärnljus och Silvervit komma fram
mel-lan granarna. Några ivrigt till Månsken: Vad- står på?
Månsken (lite butter): Det skulle va en nyhet, men
fråga Tallkott, han vet visst besked i
Tallkott: Först sjunger vi en liten visa. ’
(Alla i ring):
i..(’V-’.V Allä:älvor hallå ’• ’
r’ ’l i i.!, ’ Alla tomtar, hallåv ’ • .....
’ V: Vet en nyhet hör på ! "
i 1 :. En nyhet hör på, hör på:
Alla tränga sig kring Tallkott: Nå, få vi höra nys
hetenl I: 1 . : ■ - ■
Tallkott: Ja, har ni inte sett en märkvärdig skepnad
i skogen. - -
Månsken: Jo, bevars,’ én liten man med spetsigt
skägg, och en Tång stör, som var alldéles vit. M
Granbarr: Det var väl . Silvertopp, det bergtrollet,
den ser man ju varenda dag. 11
.V’ Stjärnljus: Ja; men jag har. sett själva julghbben,
han: strök omkring mellan graharnä oeh hade en stor
svart påse ;på ryggen. -
Granbarr: Nå,1 det’ vär alltid en nyhet. Undrar var
han skulle hän.
Stjärnljus:’ Det vet män aldrig. Ingen tåssaromkring
så tyst. som- den 1 där. Men hän är ändå överallt.’ Jag
har sett horiom en gång förr, • då slant hari: mellan
granarna som en-katt. Min kamrat lilla Nyponblommä
trodde att det vat en vessla. Men jag såg hans tofflor
och hans rödaihösSa. "
.’ Granbarr: Du har tur, du. -: - 1
■ Silvervit; Men vem Hat en sådan tur Som jag. Jag
har sett .Vinterkungen.
Allå: Vinterkurigen!
Tallkott (förvånad och intresserad, går framåt): Vin«
terkungenl Kung Vintet 1
- Silvervit (triumferande): Ja då, det var visst mer än
du väntat? ’ - •
Tallkött:’ Gör detsamma — du får veta mer sen —
men berätta nu I i
Silvervit: Det vår bara så, att jag kom för,långt in
åt det håll, 1 där silverängen når in i skogen, du vet;
det var ett vackert blad, som dansade ner, det ville
jag ha fatt i, men så föll det ner i bäcken och rann
bort. Jag sprang efter, men fick inte fatt i det, och
till sist föll jag över en gren.’ Det gjorde ont, men så
kom där en liten en, som hette Ljungblomma, tror jag,
hön blev så glad när hon fick se mig, och så ledde
-hon mig bort - ett stycke och ett stycke till — och
ett stycke till ■— och så kom jag med ens till en präk«
tig sal med- bara vitt och guld —:
Tallkott: Och där;satt viiiterkungen?
Si7verWff." Nej, han stod — rakt opp ^ stel som en
bildstod — -
Tallkott: Såg du honom •— riktigt i ansiktet? Var
han ledsen ? -. .
Silvervit: Hair.såg ond ut. Men han blev lite mil«
dare, här han-fick se-mig och så sa han: Akta dig att
gå för långt ut i vildmarkerna i dag, liten. Det kunde
vara onda makter ute. Mer i dag än eljest? frågade
jag. Ja, mer i dag än eljest, sa han. Så vände han om
■och gick. Men Ljungblomma ledde mig tillbaka till
bäcken och så hade jag raka vägen till silverängen.
Tallkott (vänder sig något åt sidan): Hm, märkvär«
digt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
