Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du borde laga att få dina ögon rätt i hu*
vudet», sade torsken. »Så som de nu sitter,
ser du ju bara hälften så mycket som en torsk.
Det är väl därför, du är så oförnöjd.»
»Bevare mig, så dumt ni pratar», sade
ostronet. »Har vi det inte tillräckligt bra,
som vi har? Vad bekymrar oss världen? I
min ungdom gjorde jag utflykter alldeles som
ni, men det var inte något nöje. Nu har jag
blivit stadig och sitter fast och tackar gud
var dag för’ friskt vatten och god mat och
fred och.ro.»
Det var ‘ ingenting att invända mot detta,
och därför tego de alla.
Men nu kom ålen.
»Se, där ha vi ålen», sade torsken. »Då är
det höst.»
»Var har du varit i sommar?» frågade röd*
spottan.
»Guds fred här inne», sade ålen. »Jag har
varit uppe i Esrans sjö.»
»Hu ,då», sade torsken. »Hur kunde du
andas i ett så’nt vatten? Bara jag kommer i
närheten av stranden, där ån faller ut, håller
jag nästan på att kvävas.»
»Å*hå», sade ålen, »det är inte värt att ha
så stora fordringar. Man måste slingra sig.»
»Om jag bara kunde slingra mig», sade
rödspottan och suckade.
»Jag kan inte fatta, att folk orkar med att
ränna omkring på det viset», sade ostronet.
»Vad ska du nu göra här?»
»Jag får mina ungar härute», svarade ålen.
Och så tycker jag mest om havet på vintern.
Där är det djupare och inte så kallt och inte
så mycket is. Men så snart det blir vår, beger
jag mig av igen.»
»Tar du dina barn med dig då?» frågade
torsken. »Jag kan inte påminna mig, att jag
någonsin har sett en ålunge.»
»Det är inte heller så lätt att få syn på
dem», sade ålen. »I början är de bara som
en liten trådända och ingenting annat, men
kvicka är de. De beger sig upp i sjön av sig
själva. Jag ger dem bara en enda levnadsre*
gel med på färden.»
»Törs jag fråga, vad det är för en?» frå*
gade sillen.
»Jag säger till dem: man måste slingra sig»,
svarade ålen.
Därpå simmade den i väg.
»Det är mycket lättsinnigt talat av en mor»,
s^de’ osfrohet. »Mina barn slingra sig också,
men om jäg bara kunde,, skulle Jag visst lära
dem att sätta sig fast med detsarhma.»
När våren kom, var ålen uppe i sjön.
, »Nu kommer våren», sade abotren, »ty där
har vi ålen.»
»Välkommen åter», sade mörten. »Var har
du, vant i vinter?»
»Guds fred här inne», sade ålen. »Är gäd*
dan i närheten?»
’ »Den är borta i’ andra ändan av sjön»,
sade mörten, ; »men den ;kan vara här i vilket
ögonblick söm helst, och då är det- godnatt
med oss.» ; ,
»Asch», sade ålen, »pian måste slingra sig.
— För resten kommer jag från havet, jag har
Varit därute och fått mina barn.»
»Så*å»,. sade aborren, »jag inbillar mig, att
jag åt upp ett par av dem till frukost . . .ja,
du får ursäkta, att jag säger rent ut.»
»Ingen fara», svarade ålen. »Familjen är
stor nog ändå.»
»Hur i all världen har de kunnat komma
hit upp från havet?» frågade mörten.
»På samma sätt som jag, kan jag tro», sva*
rade ålen. »Först gick jag uppför ån, så långt
den räckte, och se’n seglade jag nedför en
bäck, tills den upphörde.»
»Nå, än sedan?» frågade aborren.
»Tja*a», sade ålen. »Sedan slingrade jag
mig genom en härlig, våt äng djupt nere, i
gräset, där solen inte kunde nå mig och där
det var ganska fuktigt. Det var inte just så
gott att ta sig fram, men det gick i alla fall.»
»Vilket liv för en fisk!» utropade aborren.
»Tsl Där är gäddan 1» skrek mörten.
Den spärrade ut fenorna och simmade i
väg det fortaste den kunde, och aborren gjorde
på samma sätt.
»Man måste slingra sig», sade ålen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
