Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Starpappa frös.
Men över takkanten och skorstenarna syntes
redan en liten ljusning.
Han satt stilla ett par minuter och mornade
sig. Så böjde han benen, hoppade till och flög
upp på takåsen.
Där började han göra sig i ordning, medan
han väntade på solen. Han putsade och slä«
tade och strök tills de mörka fjädrarna lågo
jämna och glänsande efter hans lilla kropp.
Dimman började lysa bortåt Dalby. Dess
sken blev allt starkare, över slätten kom det
farande små ostyriga vindfläktar, som rufsade
till de blågråa slöjorna, och när de virvlat om
med dem pressade de ned dem och slätade
ut dem, så det låg som ett golv av dunst
över markerna långt ut mot horisonten.
Men över Rommele klint steg solen, stor
och konungslig, och dess stråle dansade likt
studsande bollar över dimgolvet fram mot
taket, där staren satt.
Starmamma hade kommit’ upp på takåsen
och satt sig bredvid för att höra på, när far
sjöng solvisan.
Han började sjunga, men mindes drömmen,
och hur det nu var, så kom det andra ord
till visan än vanligt.
Sköna sol, sjöng han, tack för att du går
ned om kvällen, att vi få glädja oss åt din
uppgång.
Vita sol, hav tack, du som ger oss natten,
att vi må längta till dag.
— Så besynnerligt du sjöng i dag, sade
starmamma.
— Ja, är det inte för märkvärdigt, du mamma
lilla, att man lär sig nya visor om våren.
Solskivan hade lämnat; jorden. Dimman
sögs upp av slätten. Blott i sänkorna låg det
kvar några tunna blå rökar. Rommele klint stod
mörk lik en vägg av blått stål under solen.
— Jag är hungrig, sade starpappa.
De svängde sig upp i solljuset över husen
bort mot gubben Månssons trädgård för att
få sig ett morgonmål.
Fredrik Borelius.
»Solstrålens» adress är
Solstrålen, Malmö.
Sagan om de tre smultronen.
Berättad av Fredrik Borelius.
Det var en gång en kung, som hade ett
stort rike, en vacker drottning och sex duk«
tiga söner. När den yngsta var två år gam«
mal födde drottningen en liten prinsessa och
dog.
Kungen sörjde henne djupt, men när sorge«
året var till ända gifte han om sig med en
änka för att ge barnen en mor. Den nya
drottningen var skön som natten på bergen,
men god var hon inte. En riktigt stygg häxa
var hon. Men det visste inte kungen.
Hon hade från sitt första gifte en son, som
hon blott alltför gärna ville se på tronen
efter sin man. Därför lade hon råd för sig
själv hur hon skulle förgöra de sju styvbar«
nen.
Så länge kungen yar hemma tordes hon
dock ingenting göra, utan smilade och log
och var vänlig mot alla, så kungen tyckte,
han hade gjort ett gott val. Bättre mor hade
han ej kunnat få för sina barn.
Kom så en dag bud, att hans grannar drögo
samman härar för att strida mot honom. Han
lät då samla sitt folk, spände sitt svärd vid
sidan, kysste sin drottning och barnen och
drog i väg. Drottningen grät och snyftade
och var blek som en svepning, men inom
henne spratt hjärtat av glädje. Mot barnen
var hon lika vänlig som förut.
Prinsessan var nu tolv år, fager som en
ros, och bröderna voro allesammans raska
svenner med breda bröst och gula lockar.
De älskade sin syster över allt annat på jor«
den.
En dag när prinsessan lekte i trädgården,
kom hon till en liten bakport, som vette mot
skogen. Den stod på vid gavel och prinses«
san gick ut för att söka smultron.
Inga bär såg hon. Utan att märka det kom
hon allt längre in i storskogen, och som da«
gen var het begynte hon törsta. Men hon
måtte ströva så länge hon ville, i den skogen
fann hon inga smultron, inte ens en källa
med friskt vatten.
Långt fram på dagen mötte hon i en backe
en gumma med en korg på armen. Gumman
neg och sporde, vad lilla prinsessan gjorde
så långt hemifrån.
Prinsessan svarte som sanningen var, att
hon sökte smultron men inga funnit, och
frågade gumman om hon visste någon kall
källa där i närheten. Gumman visste det väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
