Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon, och visade henne vägen. När de skildes
åt, tog hon tre röda smultron ur korgen och
gav prinsessan.
»Ät dem, så du orkar gå hem i kväll»,
sade hon och skrattade. Så försvann hon
mellan stammarna.
Prinsessan åt upp de tre bären och gick
till källan och drack. Nu tänkte hon vända
om hem, men märkte då, ätt hon gått vilse i
skogen. Hon började gråta och gick ditåt hon
trodde var rätt, men kvällen skymde och in*
gen ljusning såg hon åt något håll.
Då stötte hon plötsligt på en röd stuga
bland träden. Hon öppnade dörren och såg,
att ingen fanns där. Men där stodo sju sän*
gar, den ena mindre än den andra, och den
minsta stod invid väggen. Som hon gått hela
dagen och var duktigt trött, kröp hon ned
där och somnade.
Den gamla gumman, som givit henne smul*
tronen gick runt om stugan och trollade och
trollade tills månen gick upp.
På kungsgården började man sakna prin*
sessan framemot kvällningen. Solen sjönk, må*
nen steg allt högre och högre, men ingen prin*
sessa kom. Drottningen grät och larmade och
skickade ut bud åt alla håll för att söka
henne, men de kommo alla tillbaka utan att
ha sett en skymt av henne.
På morgonen axlade den äldste prinsen sin
kappa och gick ut i skogen att söka henne.
Han vandrade dagen lång utan att se ett spår
av sin syster.
Fram på dagen mötte han också den gamla
gumman och sporde, om hon hade sett prin*
sessan. Men det hade hon visst inte. På prin*
sens bön visade hon också honom till källan
och gav honom tre röda smultron till färd*
kost.
Han åt smultronen och drack ur källan,
och när det blev kväll fann han också den
röda stugan. Han gick dit in, och blev myc*
ket glad, när han fann sin sovande syster.
Han tänkte följa henne hem nästa morgon
och kröp utan att väcka henne ned i den
största bädden.
Där somnade han, sövd av smultrones gift
och den gamla gumman trollade honom fast
i sömnen till domedag. Nästa dag drog den
näst äldste prinsen i väg, men det gick honom
lika illa. Så försvann prins efter prins, tills
endast den yngste var kvar.
När han också ville draga ut för att söka
sina syskon, besvor drottningen honom att
stanna hemma. Hon visste alltför väl, att det
inte skulle hjälpa, och han gick också, trots
hennes böner.
När dagen led om, mötte han också den
gamla gumman, som visade honom till källan
och gav honom tre röda smultron.
Han ville spara dem, tills han fick vatten,
men på vägen snavade han över en sten och
föll och tappade bären. Han kom också till
den lilla stugan och,’ fick se sina sovande
syskon., Han lade sig i den säng, som stod
tom. Innan ,han somnade, hörde han hur
gumman gick därute och trollade, men som
han inte ätit av bären hade hon ingen makt
över honom.
Den natten drömde han en märkvärdig
dröm. Han drömde, att det var drottningen,
som förtrollat hans syskon. Och han tyckte,
att han steg upp och hittade under prinses*
sans säng en klar källa och en kruka, och
att han fyllde krukan och gav bröderna dricka
och väckte dem. Men prinsessan kunde han
inte väcka.
På morgonen när solen sken in genom
fönstren, vaknade den yngste prinsen. Han
mindes drömmen och sprang till sin systers
säng. Där fann han källan och krukan. Han
fyllde den och gav bröderna och väckte dem.
Men prinsessan kunde de inte få liv i. Då
tog den äldste prinsen henne på armarna och
bar henne hemåt. Och de andra följde honom
tigande.
Emellertid hade kungen oförmodat kommit
hem, sedan han slagit sina fiender. Då han
fick veta, att hans barn försvunnit, sprang
han i sadeln och sprängde i sporrsträck ut i
skogen. När han ridit en stund, mötte han
sina barn och fick veta, vad som hänt, och
vad yngste prinsen drömt. Han förstod då,
att drottningen var skuld till det som hänt.
Därför tog han prinsessan till sig i sadeln
och skyndade hem för att ställa henne till
ansvar. Han satte sporrarna i hästen och flög
framåt. Vägen var knagglig, och rätt som det
var snubblade hästen över en sten. Vid stö*
ten hoppade ett rött smultron ur prinsessans
mun. Ju närmare hemmet han kom, dess vre*
dare vart kungen, och dess djupare högg han
sporrarna i hästen. Ännu en gång snubblade
denne och det andra röda smultronet föll ur
prinsessans mun. Men kungen märkte det
inte. Då han kom till kungsgården hade han
ej tid att vänta, tills. grindarna öppnats utan
tog sats över staketet. Hästen hoppade för
lågt och var nära att falla. Då föll det tredje
bäret ur prinsessans mun och hon slog upp
ögonen.
Kungen ville först döma sin drottning till
döden, men på barnens förböner blev hon
med sin son jagad ur riket.
Så var den sagan slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
