Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturlara Kalle någonsin skådat. Så kommo
de till nästa port och innanför denna var ett
landskap vintertiden med djup snö och höga
granar och en sjö med den allra härligaste
skridskois. Kalle började just att frysa då de
fingo upp den nästa porten och kommo ut
i ett vårlandskap; efter nästa port blev det
sommar och efter nästa höst med äpplen och
päron på träden och stora vindruvsklasar på
väggarnas spallierer. Då den siste porten gick
upp kommo de in i Bergakungens stora sal.
Kungen själv satt på sin tron omgiven av
stora underliga örter och i handen höll han
andra ändan av dvärgens fläta. Det var näm«
ligen så att dvärgen var portvakt och hade
visat sig vara en liten opålitlig rackare, som
försökt rymma upprepade gånger. Bergakungen
hade därför försett honom med en lång fläta,
vars tofs han alltid höll i handen, och om nu
den lille mannen försökte rymma drog kungen
i flätan och då kom hela dvärgen att hänga
högt uppe vid det lilla hålet på bergväggen.
Emellertid bugade sig Anderssons Kalle
för kungen och dvärgen upplyste att han var
en mycket artig liten pojke, som gärna ville
ha några konstiga blommor att prässa. »Det
skall du visst få» sade Bergakungen »men
sätt dig nu först ned så skall jag bjuda dig
en kopp kaffe». Därefter ringde han i en stor
blåklocka, som han hade vid sidan om tronen
och strax kom där in en kattliknande varelse
och kokte det allra härligaste doftande kaffe
över sin brinnande svanstofs. »Då skall jag
minsann bjuda på smörgåsar!» sade Kalle
och hivade fram sitt matförråd ur portören.
Nå det tyckte inte bergakungen var någon
galen idé och så spisade de sin mat och
skämtade och hade trevligt. Då Kalle skulle
gå fick han hela portören full med växter
och var nu riktigt stolt, ty nu hade han då
säkert den finaste samlingen i hela klassen.
På vägen hem satte han sig på en sten för
att titta på sina skatter, då någon plötsligt
ropade hans namn. Han tittade upp och
märkte att han låg i sin egen säng, på kroken
vid dörren hängde portören och på stolen
vid hans sida stod brickan med morgonkaffet
och smörgåsarna. Han hade drömt hela histo«
rien och det var hans egen mamma som ro«
pat på honom, ty de andra pojkarna stodo
utanför och väntade att gå med till Gladsax«
berg.
P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
