Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Vörtsnokan" från Ållerberg.
Sägen från Vestergötland,
berättad av Fredrik Borelius.
I Björnbacksgården höllo de på med
julbrygden. Slakten var redan undanstökad. Skinkorna
hängde bruna och doftande i matbodtaket, och
korvarna lågo packade i såarna. Så att, när nu
ölet var färdigt, hade de bara julbaket kvar.
Björnbacksmor var inte riktigt nöjd med
brygden i år. Hon hade tagit lika mycket malt, som
hon alltid brukat, men vörten i pannmuren
minskade på ett besynnerligt sätt, så hon trodde,
hon skulle bli tvungen att koka mer, för att få
ölet att räcka över helgen. Det hade bestämt
varit tjuvar i brygghuset.
För säkerhets skull talade hon vid Ängs-Kersti,
torparänkan att vakta om nätterna i brygghuset.
Ängs-Kersti satt där natten ut, men märkte
ingenting. För att inte somna, stickade hon på ett
par vita vantar åt Per, pojken sin. Framemot
morgonen, när vantarna voro färdiga så när som
på den ena tummen, tog garnet slut, och Kersti
hade ingen annan råd än att sticka vid tummen
med svart garn.
Klockan fem kom Björnbacksmor ner i
brygghuset, för att se till vörten. Men den hade
minskat rent okristligt under natten, fast Kersti
försäkrade, att ingen varit inne i brygghuset.
Nå, det var ingen annan råd, än att skicka
Per till staden efter mer malt, för det fanns ej
tid nu att mälta själv.
Innan Per for gav Kersti honom vantarna, så
han iate skulle frysa om händerna, för det var
gnistrande kallt ute. Per satte sig i skrindan och
for i väg. Och på eftermiddagen, när han
uträttat vad han skulle, for han hemåt igen.
Han hade en slätt att köra över först. Det
var sent på hösten, då dagarna äro korta, så
solen höll just på att gå ner, när han körde in
i skogen, och då han kom fram till Ållerberget,
var det nästan alldeles mörkt.
Just när han for förbi där, fick han höra,
hur någon skrek inifrån berget:
— Du där, med vita vantar och svarta
tummen, när du kommer hem, så gå in i
brygghuset och säg till vörtsnokan att hon skyndar sig
hem, för Ållermor är död.
Per vart rädd han, förstås, gav märren en
släng med tömändan och körde så svetten dröp
av kraken, när han kom till gårds.
Och så sprang han direkt in till mor sin i
brygghuset och skrek:
Malmö, Tryck?pi»A,*B,
— I får allt sprätta bort den här tummen
och sätta dit en vit, för till och med trollen
retar mig för den.
— Kors, vad säger du pojke, sade Ängs-Kersti.
— Jo, när jag for förbi Ållerberget, svarte
pojken, så skrek dom åt mig: »Du där med vita
vantar och svarta tummen, när du kommer hem,
så gå in i brygghuset och säg till vörtsnokan, att
hon skyndar sig hem, för Ållermor är död.»
Men då vart det ett hiskligt ramlande och
brak i rökfånget, och innan de visste ordet av,
kom ett stort bryggkar fullt med vört
neddan-sande i pannmuren. Det var trollet, som suttit
där hela tiden och skummat av vörten, men fått
så brått hem vid dödsbudet, att hon glömt taga
med sig det hon stulit.
Så fingo de ju veta i Björnbacksgården, hur
vörten minskat, och nästa år lät Björnbacksmor
sätta upp ett halmkors i rökfånget innan hon
började brygden.
M
O-å/tor.
1. Vilket ur är utan hjul?
2. Vilken sko är icke av läder?
3. Vilket hus har inget tak?
4. Vilket träd är utan löv?
5. Vilken konung är utan tron?
6. Vilka knektar bä ingen sold?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
