Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är då väl, att det fines något, som du
inte kan få», sade hästen. »Det är annars
vådligt, sådan kaxe du vill vara här i skogen.»
Tvåben svarade ej, men löste i tysthet
rännsnaran. När han hade fått den i ordning, kastade
han den plötsligt mot hästens huvud. Den föll
runt om hans hals. Djuret stegrade sig och
rusade bort med vilda språng. Men för vart
språng han gjorde, drogs snaran fastare till, och
Tvåben släppte inte repet. Stundtals släpades
han utefter marken, stundtals stod han åter på
sina ben. Han lindade repet om sin hand, och
det skar in i köttet, så att blodet Btrömmade,
men han släppte det inte.
Till slut blev hästen trött. Han stod stilla,
skälvande i hela kroppen och med fradga om munnen.
»Yad vill du mig?» sade han. »Mitt kött
smakar ej gott, och min mjölk är ej söt, och
jag har ingen ull, som du kan klippa.»
»Jag vill låna dina fyra ben», sade Tvåben.
»Du skröt själv av dem. Ptrol Stå nu bara
stilla... Är du hygglig, ska jag inte göra dig
något ont.»
Han lindade repet om Bin arm och gick allt
närmare och närmare. Han klappade det
svettiga djuret, grep därvid plötsligt tag i dess man
och svingade sig upp på dess rygg. Hästen
stegrade sig, slog bakut och försökte på alla möjliga
sätt att bli fri sin ryttare. Men Tvåben höll
med händerna i manen och repet och klämde
Big fast med benen, och han höll sig kvar om
än med svårighet. Så småningom lugnade sig
hästen igen, och då klappade Tvåben honom
på halsen.
»Nu i väg efter kon», sade han.
Han tryckte sina hälar i hästens sidor och
gav den ett slag. Så gick det i susande fart över
ängen. Kon gjorde inte ens ett försök att
undkomma; utan stod och stirrade i mållös
förvåning på den underliga synen. Innan hon hann
hämta sig, hade hon snaran om halsen, och
Tvåben red stolt hem med sitt byte.
När de kommo fram till tältet, hoppade han
ned av hästen och klappade honom till tack.
Men han gjorde ingen min av att taga snaran
från hans hals.
»Släpper du mig inte lös?» frågade hästen.
»Nej», svarade Tvåben. »Men jag ger dig det,
som är bättre. Nu ska du få dricka ur källan,
och så Bka du få det saftigaste gräs, du
någonsin har ätit. Sedan ska du lägga dig ned och
vila dig och tänka på att du nu är i min tjänst
och att du kan leva sorgfritt under dit
återstående liv utan att behöva göra dig det minsta
bekymmer, om du blott vill vara trogen och
villigt uträtta det arbete, som jag fordrar av
dig.»
Han gav hästen foder och band honom säkert
vid tältdörren. Tätt bredvid stod kon tjudrad.
»Ska vi försöka att slita oss lösa?» viskade
hästen, då det blivit natt ooh Tvåben sov.
»Nej», sade kon och skakade på huvudet.
»Jag springer inte mera min väg utan tar nu
livet, som det kommer. Det var en rylig syn
att se honom på din rygg. Han är allas vår
herre. Ingen kan motstå honom.»
Men gråsparven flög runt skogen på snabba
vingar:
»Tvåben har fångat hästen ... han sitter
gränsle över hans rygg .. . han har bundit
honom vid sitt tält. . . hästen har blivit Tvåbens
tjänare.»
»Har du hört det?» frågade lejoninnan sin
man. »Vill du också låta honom rida på din
rygg, när han jagar?»
Lejonet röt hotfullt.
»Må han bara komma hit till mig I» sade han.
»Han aktar sig nog», svarade lejoninnan
hånfullt. »Och du går själv ur vägen för honom,
feg som du är och vansläktad från dina fäder.»
Lejonet lade huvudet på sina framtassar oeh
svarade ingenting, men ruvade på sina dystra
tankar.
Carl Mvald.
♦
Sommarvisa.
Nu är det sommar I Nu är det sommar I
Skogen är grön och syrenen den blommar.
Solskenet skiner
på stugans gardiner
och himlen är blå med små skyar på.
Nu är det sommar och nu är det grönska
och nu få vi göra precis som vi önska:
bada vid stranden
vada i sanden
och gå utan skor eller strumpor på.
Nu är det sommar och alla äro glada.
Snart slå vi hö och bär ja det i lada.
Snart lingonen glöda
så klara och röda
i skogarnas gräs mellan björkar och gran.
Nu är det sommar kring sjöar och stränder
och sol’n skiner klar i de gråaste gränder.
Solen den strålar
på alla och målar
en bruner i syn som en indian.
I. P.
Visbok för barn,
redigerad av Studentföreningen D. Y. G:s
sön-dagsskolekommitté och innehållande 45 visor och
sånger, kan fås från Solstrålens exp , Malmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
