Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARS DRÄNG. 5
timmar om dagen på skolbänken. Det kändes för henne,
som när man stängt in »Pians» muntra föl i potatis-
källaren, där det hvarken fick gnägga ellet sparka.
Om vintern gick det dock tämligen, skolsalen
var ljus och varm, och lärarinnan beskedlig. Men om
våren, när flugorna begynte tina upp i fönstren, och
brodden begynte titta fram under snötäcket, då gick det
som det kunde med läsningen. Lill’ Petter skrufvade
sig på bänken, tittade oupphörligt ut på gården, gäspade
och ... somnade. Och när hon vaknade vid lärarinnans
missnöjda tillrop, var hon mer intresserad af att tanka
på huru fulla alla afloppsdiken skulle blifva, när ali snö
smälte,. än att minnas Nilens bifloder ochKarl den tolftes
krig.
En dag fram på våren, när det nya gräset sparsamt
tittade fram mellan de vissna tufvorna, vandrade Lill’
Petter hemat från skolan i sällskap med en flock kam-
rater. De togo vägen öfver en äng, där Häggens kor
voro utsläppta på vårbete. En af pojkarna bar ett rödt
matknyte i handen och roade sig med att svänga detta
framför ögonen på tjuren för att se, om hän skulle
bli arg.
Låt bli det där, Ville, skrek Lill’ Petter,
han kan stånga dig!
Vackert ocksål Inte är jag rädd.
Tjuren låtsade först icke om utmaningen, men slut-
ligen blef lian arg, satte nosen i marken, flåsade ondsint
och rusade mot Ville. Den tappre karien tog benen
på nacken, kamratskocken likaså, och det bar af i vild
flykt under skrik och hojtande utåt ängen. Tjuren,
eggad af ropen, satte svansen i vädret, skakade sinä väl-
diga horn och gaf sig tili att förfölja. En liten flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
