- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / [Första delen] /
6

[MARC] Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 SOMMAKSJÖ OCH VINTERSNÖ.
snafvade och föll just invid gärdet, bakom hvilket de
andra redan hunnit rädda sig, och tjuren var nu helt
närä. Bleka af förskräckelse väntade barnen att få se
Strömmens Mili ihjälstångad midt för deras ögon, och
Ville skrek med gråten i haisen:
■—■
Skynda dig, Mili,
skynda...
Lill’ Petter visste, att ord här hjälpte tili ingenting.
Som en blixt var hon åter öfver gärdet, fattade en stör
som låg på marken och måttade med denna ett kraftigt
slag tvärs öfver tjurens nacke, just i detsamma denne
sioille lyfta Mili på sinä horn.
Tjuren tvärstannade förbryllad, och de båda barnen
väntade icke tills lian åter hunnit besinna sig. De voro
i ett huj öfver gärdet, och då först började Mili tjuta,
som om hon suttit spetsad på tjurens horn.
När de hunnit ett stycke från olycksstället, stannade
Lill’ Petter. Tänk, om hon gjort tjuren illal Tänk,
om hän blödde, och ingen skötte om honom. Hon
måste vända om och se efter. Kamraterna skrattade.
Men Lill’ Petters hjärta hade ingen ro, innan hon för-
vissat sig om att tjuren lefde och var frisk.
Hon sprang tillbaka tili ängen. Där stod tjuren
ännu i djupa tankar på det ställe där de lämnat honom
och utan att röra vid gräset. Lill’ Petter gick fram tili
honom med vänliga ord, klappade honom på nosen och
slätade hans tjocka bringa. Tjuren tyckte synbarligen
om det, vred en smula på hufvudet, så hon skulle komina
åt att krafsa honom mehän öronen. Petter tyckte så
synd om honom, att hon kunnat gråta. Hur hade hon
icke nyss slagit honom, och nu var lian så from och
vänlig och strök sitt Stora hufvud mot hennes axel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free