Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARS DRÄNG. 7
Hon lade armenkring Hans nacke. •
Hvad det måtte
ha gjort ondtl Förlåt, oxmickeln min!
När Lill’ Petter kom hem och berättade händelsen
för far och mor, blefvo de både skrämda och glada.
Där stack flickan fram ändål sade gamman Peitä och
strök Lill’ Petters varma kind. Hon visste nog, att
byxorna ej hade gjort henne hårdhjärtad.
Det blefve en hei lång historia att heratta hara
Petra Jakobina blef stor, har hon blef stark och daktig
af det hårda arbetet och det fria lifvet, hara hon gick
i kjolar, men alltid var färdig att taga nti med det tyngsta
karlarbetet. Men det var icke nog med det, hon fick
äfven sin mors raska, vänliga vasen och händiga fingrar.
Väfstolen var henne ej mera främmande, än plogen och
hyfvelbänken, och spinnrocken sarrade hemtrefligt ander
de långa vinteraftnarna. Prästfolket och grannarna i byn
måste medgifva, att daktigare flicka fanns ej i hela sock-
nen, och det fastän hon var och förblef fars bäste dräng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
