- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / [Första delen] /
10

[MARC] Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ.
10
■—
Det gör ingenting, försäkrade jag, •
du
vaknar tids nog för att bli plockad af öbarmhärtiga hän-
der. Är du icke rädd, du, blåöga, tänk, om jag nu
skulle taga ditt lilla lif?

Bryt mig gärna, nickade blåsippan. Jag
har lefvat nog. Jag bar fått fröjda mig åt ett upp-
vaknande i soi och ljus, jag har känt lifvets safter genom-
strömma mig, och jag vet, att jag aldrig skallriktigt dö.
Min lilla blomstersjäl skall lik en doft svinga sig upp
tili de höjder, dem lifvets och dödens Herre smyckat
med blommor af oförgänglig skönhet, och där skall jag
få blomstra för Gud. Hvarför skulle jag då vara rädd
att dö?
Nej, du har rätt, sade jag tankfull, •
för
dig, likasom för mig finnes en skönare blomstringstid,
än den, åt hvilken vi nu glädja oss. Om vi lefva i dag
för att brytas i morgon, hvad gör det, blott vi under
denna korta tid hunnit uppfånga helst en stråle af det
eviga ljus, som skall mogna vår ande.
Solen steg allt högre, det blef allt varmare. En
stråle föll i min utsträckta hand, jag slöt handen och
sade: Nu är du fast, lilla strimma, nu skall du heratta
mig om elin uppgift i vårens tjänst.
Hindra mig icke, bad strålen och silade sig
ut meikin minä fingrar. Ser du icke, att just där din
hand ligger, vänta små frusna gräsrötter att bli kallade
tili lifvet. Jag låter min värme spela öfver deras bädd,
och i ett nu komina safterna därunder i rörelse. Det
sväller och porlar i tusen små osynliga ådror, och bäst
det är, skjuter en stängel upp ur jorden. Den följes af
fler och fler. Jag ger dem deras saftiga, gröna färg,
deras kraftiga växt. Utan mig, utan ljuset, vore de bleka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free