Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liite Ola och JLeckefi.
JjQVnuts Ola var inte lik andra barn. Tyst och inåt-
vänd, gick han mest för sig själf och trifdes ej
rätt godt i kamraternas bullrande sällskap. Aldrig såg
man honom leka och rasa, men fann man på honom
någon gång, när han trodde sig obemärkt, kunde man
få höra honom småsjunga de underligaste melodier,
medan han med fingrarna lekte i luften på ett inbilladt
instrument.
■—
Pojken är inte rätt klok, sade folket i byn.
Och Olas far skrapade sig misströstande bakom orat
och suckade:- Om jag kunde vända ut och in pådig,
pojke, så jag fick se, hvad du går för!
Den enda, som förstod gossen och tog hans tysta,
skygga vasen i försvar, var hans mor, ty af henne hade
hän ärft det. Mehän dessa båda spann den innerligaste
kärlek sinä starkaste trådar.
Det var något underligt att höra Ola sjunga. Någon
synnerlig röst hade hän ej, men de späda tonerna kommo
klockrena och som från andra världar öfver hans läppar,
medan blicken var fäst på något vackert långt i ett
osynligt fjärran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
