Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ.
I detsamma prasslade det i vassen, och Necken steg
fram. Hans långa hår flöt som silfver på vattnet och
lian tog ett grepp på sin harpa, som kom Olas hjärta
att hoppa högt af längtan och förtjusning.
Vili du lana min harpa? frågade Necken.
Han har tre strängar, som du ser: en för vrede, en
för längtan och en för sorg. . .
Har han alls ingen sträng för glädjen? frå-
gade Ola.
Nej, glädjenssträng fattas ännu, men du kan smida
honom åt mig.
Jag? utbrast Ola hapen.
Ja, du. Om en människa för mig offrar det
käraste hon har, då växer där fram en sträng af glädje
på min harpa. Men kanske du icke vill?
Ack jo, jo, du skall få allt hvad jag har, blott
jag får den sköna, underliga harpan. Och Ola sträckte
sinä armar mot Necken, som med en allvarlig blick lade
harpan i hans knä.
Tag henne då, och använd henne rätt. Låt den
första strängen tiga så länge du kan, men spela fritt på
de två andra. Och mins, att om du sviker ditt löfte,
tar jag min gåfva tillbaka, och du kan aldrig sjunga mer.
Från den stunden blef Ola allt underligare, tyckte
människorna. Hän glömde sinä läxor, sinä små plikter
i hemmet, sin fars varningar och sin mors böner. Hän
lefde i en annan värld, där hän satt på en Sten i skogen
med harpan i sitt knä och lät sitt öra smekas af dess
trolska toner. De insnärjde honom i sinä dallrande
maskor, de söfde hans samvete, hans hjärtas röst och
drogo honom in i en hvirfvel af ensliga drömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
