Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SKJUTSGOSSES FÖRSTA GLÄDJE. 151
Hän var själf förvånad öfver att hän vågat säga allt
detta, men hän kände en sadan förunderlig trygghet i
hennes närhet. Det var, som om hela skogen ångat af
värme, af smultrondoft och kåda, fastän vinden blåste
isande kali, och snön lag kvar i Stora hvita fläckar mellan
tnfvorna.
Jag har ingenting med mig, sade hon, men
jag skall fråga min bror som är doktor. Du håller väl
mycket af Palle?
Ja, han sparkas inte.
Har du gått i skola? Kan du läsa?
Kalles kinder blefvo lingonröda och han teg.
Du tiger? Skulle du vilja komma i min skola,
sen när jag blir riktig lärarinna?
Det svartnade för Kalles ögon. Skulle han mera
komma ihåg, hur b såg ut och hur r skulle skiljas från
v? Tänk, om hon skulle lugga honom, som Mia gjorde,
när han funderade styft på så obegripliga ting.
Nu hade de åkt sjutton verst och stannade vid
nasta gästgifvaregård. Kalle blef svaret skyldig tili här-
näst. Den unga frökenhoppade ned ur kärran, klappade
Pålles magra rygg och tog fram sin börs.
Se här, min gosse, sade hon och stack, utom
skjutspängarna, en blank tjugufempenni i Kalles bruna
hand. Den här får du, för att du kört ordentligt och
för att du är mån om Palle. Var en snäll gosse, så
skall jag se tili, att du får komma i min skola. Och
nasta gång jag kommer här förbi, skall jag ha med mig
salva åt Palle.
Hon klappade honom vänligt på axeln, och hennes
fina, handskbeklädda hand smekte hans smutsiga kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
